Äntligen! Nästa bok till tryckning! – 26 juni 2025

/0 Kommentarer/i /av

 

”Historien kommer till liv”, skriver Dick Harrison i förordet till boken. Det är en hembygdshistorisk bok som Yvonne Öhrbom, släktforskare, och jag skrivit. Den handlar om hur några unga män i min småländska hembygd bildar Sällskapet för Nytta och Nöje för att förbereda sig för den nya tid när alla ska få vara med och bestämma om gemensamma angelägenheter. De träffades under fem år, från 1909 till 1914, på söndagskvällar för att diskutera tidens stora frågor. De diskuterade den nyss avslutade storstrejken, behovet av sociala reformer, kvinnans ställning, världsfreden, de politiska partierna, Bondetåget och mycket annat. Ja, de diskuterade till och med frågan om gemensam valuta.  De ordnade fingerade fullmäktigemöten, allmänna val, rättegångar. De antog resolutioner, när det fanns en klar majoritet. Om inte, så fick diskussionen ge svar på frågan. De skrev protokoll, utförliga. väl formulerade, ibland med ett stänk av ironi, ibland med polemik mot inledaren. ”Historien kommer till liv”!

Det är dessa handskrivna protokoll, som långt senare renskrevs på maskin och ännu senare digitaliserades, som är grunden för vår bok. Vi hittade dem för några år sedan , när vi sökte dokumentation till boken ”Från farfar och farmors tid – till vår tid”. Fem års protokoll samlade i en pdf! Vilket tidsdokument! Vilket fynd!

”Det är en hisnande tanke”, skriver Dick Harrison, ” att en samling unga män på den lilla orten på eget initiativ grundade ett diskussionssällskap och satte av tid till att debattera de mest skiftande nationella och globala problem på fritiden, detta i akt och mening att bilda sig och öva sig inför deltagande i den politiska kultur som ännu blott var förbehållen ett fåtal. Framtiden knackade på dörren, och männen i Bredaryd ville vara med”.

Boken består av två delar. Jag har skrivit den första som handlar om Bredaryd och Sverige i början på 1900-talet, om Sällskapet Nytta och Nöje och dess verksamhet. Den andra delen är skriven av Yvonne Öhrbom och innehåller biografier och bilder på samtliga 22 unga män som deltog i Sällskapet. Nu kan barnbarn, barnbarnsbarn och alla släktingar få ta del av vad Johannes Johansson, August Nord, Carl Bodvar  och alla de andra unga männen tänkte och tyckte i tidens stora frågor.

Boken, som har titeln ”Sällskapet för Nytta och Nöje” ges ut av Isaberg Förlag i Hestra. Boksläpp i Bredaryd den 13-14 september. Presentation och signering på Bokmässan i Göteborg den 26-27 september.

Vår kritik mot regeringens Public Service-förslag: tänk om – gör rätt! – 14 juni 2025

/0 Kommentarer/i /av

Vi är fem före detta ledare för SVT och SR som har granskat regeringens förslag till nytt sändningstillstånd för Public Service: Christina Jutterström, Kerstin Brunnberg, Jan Scherman, Jan Petersson och jag. Vi skriver i dag i en debattartikel i Svenska Dagbladet att en hel del i propositionen är bra och har ett brett stöd, såsom att public servicevillkoren lagfästs, att det breda uppdraget består. ”Det hade varit logiskt att bygga vidare på detta för att undvika en partipolitisering av spelreglerna för Public Service, som ska gälla i två mandatperioder. Trots det har regeringen valt att förankra politiken längst ut på högerkanten hos Sverigedemokraterna. Det är beklagligt. Det skapar oro för ökad politisk styrning och för fortsatta nedskärningar i programverksamheten”

Public serviceföretagens ledningar har framför allt framhållit att finansieringen är för låg i förhållande till uppdraget. Lika allvarligt är att regeringen och Sverigedemokraterna genom en rad åtgärder, utspridda i propositionen, hindrar utvecklingen av public serviceföretagen”:

  • SVT och SR får inte vara multimediala, som alla andra medieföretag är idag.
  • SVT och SR ska vara återhållsamma i sociala medier. Förslaget riskerar att försvåra för public serviceföretagen att nå publiken där den finns, nämligen på sociala medier. Det handlar framför allt om de unga och personer med funktionsnedsättningar • SVT och SR ska fortsätta att vara separata företag under de åtta år tillståndet varar. Samtidigt som de flesta public serviceföretag i Europa arbetar multimedialt i ett företag. Det innebär att en organisationsförändring mot ett Public serviceföretag skjuts minst åtta långa år fram i tiden med risk för utebliven möjlig effektivisering och utveckling.

Vi lever i en ny medievärld, vilket regeringen noterar, där de globala medieföretagen pressar tillbaka svenska medieföretag. Det är i denna nya multimediavärld, som public service bör fungera som den ledande kraften för att samla allmänheten kring svensk kultur, svenska språket, svensk beredskap, svensk demokrati. Men propositionens förslag kommer att lägga hinder i vägen för det som under lång tid varit Public service styrka som en ledande nationell kraft i medieutvecklingen.

Är denna proposition kanske ett första steg mot ett paradigmskifte mot en mer statsstyrd public service? frågar vi. ”De enda som i så fall gynnas av detta är de globala mediejättarna – inte Sverige och den svenska publiken. Det är osvenskt. Tänk om – gör rätt!”

Här är länken till artikeln:

https://www.svd.se/a/3M8JJ0/public-service-hindras-fran-att-utvecklas-skriver-tidigare-chefer

Christina Jutterström Kerstin Brunnberg Jan Scherman Jan Petersson Skickat från min iPhone

Räkna inte ut moderaterna – SCB gav ett styrkebesked! – 6 juni 2025

/0 Kommentarer/i /av
Nu när alla har räknat ut Ulf Kristersson och Moderaterna, måste jag ta på mig rollen som Motvalls Gubbe! Jag ser SCBs partisympatiundersökning inte som en uträkning av Moderaterna utan som ett styrkebesked! Så här läser jag SCB:
1. Alla fokuserar på att avståndet växer mellan Tidö-partierna och oppositionspartierna och på det faktum att samtliga Tidöpartier går tillbaka. Men om du i stället ser på relativa tillbakagångar för respektive parti, så blir bilden en annan:
– Liberalerna – 40 procent
– KD – 36 procent
– SD – 12 procent
– Moderaterna – 4 procent
Efter allt som skett under mandatperioden – en stagnerande ekonomi och växande arbetslöshet, en misslyckad klimatpolitik, nedskärningar i välfärden, alla skandaler – är det ett styrkebesked för Moderaterna att ett år före valet ha en uppslutning på 96 procent av väljarkåren från 2022!
2. För att förstå detta måste vi se på flödena mellan partierna. Moderaterna har förlorat 1,4 procentenheter framför allt till Socialdemokraterna. men kompenserat dessa förluster över blockgränserna genom att ta tillbaka väljare inom det egna blocket, från Liberalerna, Kristdemokraterna och SD. Det kan väl enklast förklaras med att de moderater som i förra valet stödröstade på Liberalerna och KD nu återvänder hem. Att rösta på något av dessa partier är att kasta bort rösten, bättre då att rösta på M, där rösterna ger utdelning i form av mandat.
Relationen mellan Moderaterna och SD är speciellt intressant. Hälften av SDs väljarkår är tidigare moderata väljare från Reinfeldts tid. En del av dem är på väg tillbaka. Om Kristersson hade vågat säga ifrån mot SD – minns Trollfabrikerna och allt annat – skulle förmodligen fler SD-moderater ha återvänt hem. Om Ulf Kristersson kan befria sig från Tidö-avtalets munkavle är det här som Moderaterna har sin stora potential nästa år.
3. Kan Moderaterna använda denna styrka för att de regerande partierna i valrörelsen ska kunna göra en jämn match med Socialdemokraterna och övriga oppositionspartier? Det är 15 månader kvar, mycket kan hända. Kommer Liberalerna med en ny ledare att kunna överleva? Kommer moderater även i nästa val att stödrösta på Kristdemokraterna? Även om Moderaterna skulle offra sig på att stödrösta så räcker det inte.
Partiet måste dra till sig väljare över blockgränserna. Hur ska det gå till? Det kommer inte att räcka med att tala om den mandatperiod som gått och det räcker inte med att lova ”more of the same”. Det blir en stor utmaning för Ulf Kristersson och de regeringsbärande moderaterna och klä om sig och bli ”de nya moderaterna”.
Hur ser den kostymen ut?

Ett nytt lyft – min bok i riksdagsbiblioteket! – 17 maj 2025

/0 Kommentarer/i /av
Nu har jag nått nya höjder med min bok ”Minnesbilder – i stället för memoarer” , nu finns den i Riksdagens bibliotek. Där samlas böcker författade av nuvarande och tidigare riksdagsledamöter. Jag var riksdagsledamot för Jönköpings län 1991-1995. I boken skriver jag bland annat om det dramatiska året 1992 när Carl Bildts ”den enda vägens politik” hade nått vägs ände och Riksbanken hade höjt räntan till 500 procent för att tala om att det behövdes en ny politik och en överenskommelse över blockgränserna.
Skulle vi socialdemokrater, som då var i opposition, ställa upp och rädda regeringen? Meningarna var delade i VU men Ingvar Carlssons ”ansvarslinje” segrade och vi kunde gå in i förhandlingar med regeringen. Det blev inte bara en stor uppgörelse, det blev ytterligare två, bland annat en uppgörelse om en garanti för bankerna, det största finanspolitiska åtagande som jag medverkat i.
Finns det något för dagens riksdagsledamöter att lära av den tid som jag skriver om? Ja, att försöken att förankra den ekonomiska politiken längst ut på högerkanten, hos Ny Demokrati, ställde till det för landet och för regeringen. Ingvar Carlssons ”ansvarslinje” blev framgångsrik. I valet 1994 gick partiet fram från 37 procent till 45 procent av väljarkåren.

Moderaternas dilemma – stödrösta på L och KD och göra Åkesson till statsminister eller rösta på M och göra Kristersson till oppositionsledare? – 3 maj 2025

/0 Kommentarer/i /av
Vem som än väljs att efterträda Johan Pehrson som ledare för det krisande Liberala partiet, kan hen bara lyckas om tillräckligt många moderater bestämmer sig för att stödrösta för att rädda partiet kvar i riksdagen. Men inte nog med det. För att Tidö-partierna ska kunna fortsätta att regera Sverige måste Moderaterna säkra att även det krisande KD kommer över 4-procentspärren.
Det är ett stort beting. Det innebär att 3-4 procentenheter av Moderaternas trogna väljare måste lägga sina röster på något av dessa partier – hur den nu ska gå till?
Skulle Moderaterna lyckas med den bedriften, att rädda både L och KD, har man samtidigt gjort SD till det största partiet. Då är Jimmy Åkesson den givne regeringsbildaren, statsminister i de kommande fyra årens Tidöregering.
Skulle Moderaterna inte uppoffra sig för L och KD, då har Tidö-partierna inga chanser att fortsätta att regera Sverige. För moderata väljare blir en röst på partiet därför en röst för att göra Ulf Kristersson till oppositionsledare.
Hur ska Moderaternas valstrateger hantera detta dilemma?

Avtackad med Erlander-medalj – men inte avdankad! – 12 april 2025

/0 Kommentarer/i /av
Tack, Åsa Westlund och Stockholms läns socialdemokrater, som i dag avtackade mig med Tage Erlander-medaljen!
När Åsa gav mig beskedet om att jag skulle tilldelas denna fina utmärkelse blev jag glad och litet rörd. Jag var en av ”Tages pojkar” på 1960-talet, han var vår politiske läromästare. Stort att få Tage Erlander-medaljen!
Men sen tänkte jag: ”är det inte litet väl tidigt – jag har ju inte avslutat mitt arbete?”
Jag har visserligen skrivit ”Minnesbilder – i stället för memoarer” med berättelser från ett långt liv i partiets och det allmännas tjänst. Men jag har mer på gång. Jag skriver tillsammans med ett par goda vänner ett förslag till en ny arbetsmarknadspolitik, en progressiv arbetslinje, ”Kompetens för Sverige”, som alternativ till regeringens repressiva arbetslinje.
Den finns nu i ”remissversion”, som jag lämnade över till Åsa. Den slutliga versionen kommer längre fram när vi har analyserat regeringens politik för 2026. Jag återkommer här på Facebook med sammanfattning och länk till dokumentet.
Nu när Johan Pehrsons och Mats Perssons repressiva arbetslinje har imploderat – och till och med fått underkänt av Finanspolitiska rådet – är det dags för socialdemokraterna att förnya sig och gå till val på en progressiv arbetslinje!

Minnesbilder : När Per Albin rustade upp och Wigforss höjde skatterna: ”’bördor efter bärkraft” – 29 mars 2025

/0 Kommentarer/i /av
Vad kan vi lära av 1940-talet – nu när Sverige ska rusta upp igen? Höja skatterna? Låna till försvaret?
Då som nu rådde enighet om behovet av upprustning. Då som nu skulle det kräva kraftigt höjda försvarsutgifter. Ernst Wigforss, finansministern, måste få alla övriga partier i samlingsregeringen – Bondeförbundet, Liberalerna och Högern – att enas om finansieringen. Wigforss´ plan innebar att hälften skulle tas in via skatter, hälften via upplåning. ”Enighet mellan partierna fullständig”, noterar Wigforss i sina memoarer.
Upplåningen skedde genom ett ”försvarslån” från svenska folket till svenska staten på våren 1940. Det marknadsfördes med ”Obligationsmarschen”, insjungen av schlagersångerskan Ulla Billquist ”Vi ska skramla till många miljoner, vi ska tömma vår spargris i år”, sjöng hon. Och Ernst Wigforss höll radio-tal till nationen!
Den andra hälften skulle komma från höjda skatter. Det blev en lång lista av skattehöjningar: en allmän omsättningsskatt, värnskatt på inkomster över en viss nivå, höjd skatt på tobak, sprit och öl, sockerskatt, läskedrycksskatt, kaffeskatt, bensinskatt, lotteriskatt och trafikskatt! Med högerns samtycke! ”Att också ägarna av förmögenhet borde efter förmåga lämna bidrag till krisutgifternas finansiering, medgavs öppet från alla håll”, skriver Wigforss. Jo, förmögenhetsskatt och arvsskatt fanns redan. Det nationella slagordet blev: ”Bördor efter bärkraft”
Nu är vi där igen. Men nu är det inte någon samlingsregering som ska ena nationen. Nu är det en regering, fast förankrad på yttersta högerkanten som ska ordna finansieringen. Svaret är: en lånefinansierad försvarssatsning från i år fram till 2035 på sammantaget 300 miljarder kronor, enligt statsministern.
Men lån är inte någon ”fri lunch”. Ska betalas tillbaka till sista kronan. Hur ska det gå till? Bördor efter bärkraft? Regeringen har inget svar.
Denna lånepolitik får underkänt av professor Lars Calmfors i en artikel i DN:
– Det behövs politiskt klarspråk om att en större försvarsförmåga faktiskt kräver ekonomiska uppoffringar…. Det är svårt att förstå varför skattehöjningar ska vara uteslutna i nuvarande läge. Även en regering med skattesänkningsambitioner måste kunna ompröva dessa i en ny situation…. Vi riskerar att beträda ett sluttande plan där det blir naturligt att lån tas också till andra permanenta utgiftsökningar. Vår omvärld är full av exempel på hur regeringar tappat kontrollen över statsskulden…. Större delen av de ökade försvarsanslagen bör redan från början få en permanent finansiering.

Affären Landerholm: Hur borde statsministern ha handlat? – 22 mars 2025

/0 Kommentarer/i /av
Fallet Landerholm ser inte bra ut för statsminister Ulf Kristersson. Han har en svår tid framför sig. I detta skede av internationella konflikter och krig i Europa är det olyckligt att just statsministern är ifrågasatt för sitt sätt att handskas med säkerhetspolitikens organisation och ledning. Nu är visserligen behandlingen av KU-anmälningarna skjutna till nästa år, men det betyder inte någon lättnad, tvärt om. Frågan är: hur borde statsministern ha handlat för att gå fri från kritik?
1. Det första och självklara är att välja medarbetare som klarar uppgiften. Kristersson är till 100 procent ansvarig för att ha rekryterat en person, en nära vän, till nationell säkerhetsrådgivare, en person som inte höll måttet.
2. Det andra misstaget var att etablera en jättelik organisation, till namnet opolitisk, med en politisk chef, Henrik Landerholm, med stora anspråk på makt. Detta har skapat konflikter i Regeringskansliet. Med en avgången utrikesminister som den mest uppseendeväckande konsekvensen.
3. Det tredje misstaget var att dröja med att göra sig av med Landerholm, när dennes misstag blev kända i media. Statsministern borde ha tagit sin rådgivare ur tjänst och låtit en Riksrevisor granska anklagelserna.
4. Det fjärde misstaget var att två sina händer när den ena dåliga nyheten efter den andra kom fram: ”Jag har inga skäl att ifrågasätta att rutinerna har fungerat som de ska” sa han först. Nu när SÄPO har visat att rutinerna inte fungerat och Landerholm har åtalats för ”vårdslöshet med hemlig handling”, tar han den rättsliga prövningen som ursäkt för att inte ”lägga mig i eller uttolka”. Nej, han ska inte lägga sig i den rättsliga prövningen, men han kommer att bli föremål för en konstitutionell prövning. Han är politiskt ansvarig för de missförhållanden som SÄPO klarlagt – hanteringen av de hemliga handlingarna, den uteblivna diarieföringen, de vilseledande uppgifterna, raderingen av bevis. I stället för att huka och hålla sig undan – ”jag har inte varit inblandad i det över huvud taget” – skulle han ha pekat med hela handen, vidtagit nödvändiga interna åtgärder och ställt till rätta.
Då hade han gjort sin plikt och haft händerna rena. Nu är det han som är problemet.

”Minnesbilder” som ljudbok – dedicerad till Ingela Thalén

/0 Kommentarer/i /av
Till veckan kommer ”Minnesbilder – i stället för memoarer” att publiceras som ljudbok. Min första lyssnare är Ingela Thalén – i går lämnade jag över både bok och ljudbok till henne!
Ingela och jag har samarbetat under många år. Hon anställdes i slutet av 1960-talet som sekreterare till ”Tages pojkar” av vilka jag var en. Hon höll ordning på oss! Många år senare blev hon arbetsmarknadsminister. Då var jag AMS-chef – Ingela blev alltså min chef! Ett par år senare blev vi kolleger i regeringen – Ingela socialminister och jag finansminister. Nu på gamla dar bor vi i samma kommun, Värmdö, och träffas regelbundet på s-möten!
Intresserad av ljudboken? Den publiceras under den här veckan och finns att köpa via Adlibris, Bokus m fl. Den finns också på de vanliga strömning-sajterna som Storytel, Nextory etc etc.

Vad skulle Inga-Britt Ahlenius skriva om regeringen och ”affären Landerholm”?

/0 Kommentarer/i /av
Skulle hon skriva ”ingen tar det politiska ansvaret”, den formulering som 1999 fällde den dåvarande EU-kommissionen?
Om Cresson-affären kan jag vittna, för jag arbetade vid den tiden i EU-kommissionen. En ”visselblåsare” hade riktat anklagelser mot Edith Cresson, den franska kommissionären, för korruption och nepotism. Hon hade utnämnt en nära bekant, tandläkaren Berthelot, som personlig rådgivare och gästforskare. För dessa uppgifter saknade han meriter. Detta ledde till anklagelser om att hon hade brutit mot sina skyldigheter som kommissionär.
En oberoende utredning med Inga-Britt Ahlenius som ordförande tillsattes för att skapa klarhet i vad som hänt. När EU-kommissionens ordförande Jacques Santer och hans kolleger fick del av Ahlenius slutsats – ”ingen tar det politiska ansvaret” – förstod de att spelet var över. För att undvika en misstroendeomröstning i parlamentet, valde Santer och hans kolleger att avgå i förtid.
Finns det en parallell mellan Landerholm-affären och Cresson-affären?
På ett par punkter skiljer sig de två affärerna. Landerholm var högst kompetent för sitt uppdrag, tandläkare Berthelot var inte kompetent som vetenskaplig rådgivare, men han hade å andra sidan inte slarvat bort några hemliga handlingar som Landerholm har gjort.
Det finns två likheter. Den ena är att tandläkaren Berthelot var nära vän med Cresson, Landerholm är nära vän med statsminister Ulf Kristersson. Den andra är att statsministern har gett samma svar som president Santer gjorde att han inte har med saken att göra: ”Men nu är det en rättslig fråga och nu får domstolen pröva detta”.
Ja, det är en juridisk fråga – med överväldigande bevisning. Men det är också en politisk fråga, som statsministern är ansvarig för gentemot Riksdagen. På samma sätt som president Santer var ansvarig inför Europaparlamentet är statsministern politiskt ansvarig inför Riksdagen för varje detalj i affären.
När visste han? När grep han in? Eller bidrog han till att dölja och släta över? Dags att kalla in Inga-Britt Ahlenius för att få svar på frågan ”vem har det politiska ansvaret”?
PS. Edith Cresson dömes några år senare av Europadomstolen: ”The Court declares that Mrs Edith Cresson acted in breach of her obligations as a European Commissioner”.