Memo II: Reallöner i stället för inflationslöner

– om stabiliseringsavtalet 1990-91

I januari 1991 träffades mer än hundra löneavtal över hela arbetsmarknaden med likartat innehåll och med löneökningar, som kraftigt avvek från tidigare inflationsdrivande avtal. Avtalen gällde för en period på 27 månader, en för svenska förhållande ovanligt lång avtalsperiod. De byggde alla på det stabiliseringsavtal, som en förhandlingsgrupp, utsedd av regeringen och ledd av Bertil Rehnberg hade förhandlat fram. Avtalen signalerade en ny tid i relationerna mellan parterna på arbetsmarknaden och i den lokala lönebildningen. En arbetsgivare i ett mindre företag inom va-området beskrev effekterna av stabiliseringsavtalet på följande sätt: ”De ständiga kraven på lokala förhandlingar upphörde. Det blev tyst. Nu var det Rehnberg som gällde”.

Läs mer:

Memo II: Reallöner i stället för inflationslöner – om stabiliseringsavtalet 1990-91

Memo I: Arbetslinjen

– om min tid som chef för Arbetsmarknadsverket under 1980-talet

”Dagens Nyheters fråga om hur regeringen skulle se på den nye AMS-chefens idéer om arbetsmarknadspolitiken var relevant. Alltsedan Bertil Olsson i slutet av 50-talet blev GD hade det funnits en spänning mellan arbetsmarknadsverket och arbetsmarknadsdepartementet, eller inrikesdepartementet, som det hette på den tiden. AMS var en mycket kompetent organisation i daglig kontakt med en arbetsmarknad i ständig förändring (”arbetsmarknaden är varje morgon ny”) och Bertil Olsson hade skapat en tradition av handlingskraft och företagsamhet. Departementet hade ansvar för mångahanda frågor, hade blygsamma resurser för arbetsmarknadspolitiskt nytänkande, och hade en svår position mellan drivande ledningar för AMS å ena sidan och det mäktiga finansdepartementet å den andra”.

Läs mer:

Memo I: Arbetslinjen – om min tid som chef för Arbetsmarknadsverket under 1980-talet

Memo II: Reallöner i stället för inflationslöner

 – om stabiliseringsavtalet 1990-91

I januari 1991 träffades mer än hundra löneavtal över hela arbetsmarknaden med likartat innehåll och med löneökningar, som kraftigt avvek från tidigare inflationsdrivande avtal. Avtalen gällde för en period på 27 månader, en för svenska förhållande ovanligt lång avtalsperiod. De byggde alla på det stabiliseringsavtal, som en förhandlingsgrupp, utsedd av regeringen och ledd av Bertil Rehnberg hade förhandlat fram. Avtalen signalerade en ny tid i relationerna mellan parterna på arbetsmarknaden och i den lokala lönebildningen. En arbetsgivare i ett mindre företag inom va-området beskrev effekterna av stabiliseringsavtalet på följande sätt: ”De ständiga kraven på lokala förhandlingar upphörde. Det blev tyst. Nu var det Rehnberg som gällde”.

Läs mer: 

Memo II: Reallöner i stället för inflationslöner – om stabiliseringsavtalet 1990-91

Memo I: Arbetslinjen

– om min tid som chef för Arbetsmarknadsverket under 1980-talet

”Dagens Nyheters fråga om hur regeringen skulle se på den nye AMS-chefens idéer om arbetsmarknadspolitiken var relevant. Alltsedan Bertil Olsson i slutet av 50-talet blev GD hade det funnits en spänning mellan arbetsmarknadsverket och arbetsmarknadsdepartementet, eller inrikesdepartementet, som det hette på den tiden. AMS var en mycket kompetent organisation i daglig kontakt med en arbetsmarknad i ständig förändring (”arbetsmarknaden är varje morgon ny”) och Bertil Olsson hade skapat en tradition av handlingskraft och företagsamhet. Departementet hade ansvar för mångahanda frågor, hade blygsamma resurser för arbetsmarknadspolitiskt nytänkande, och hade en svår position mellan drivande ledningar för AMS å ena sidan och det mäktiga finansdepartementet å den andra”.

Läs mer:

Memo I: Arbetslinjen – om min tid som chef för Arbetsmarknadsverket under 1980-talet

Projekt som jag är engagerad i

På denna hemsida skriver jag om vad jag gjort och vad jag gör, om mina tre Memo-böcker och om projekt som jag är engagerad i – i HS2020/ElectriCITY i Hammarby Sjöstad, Medicon Village i Lund, Forum Östersjön på Gotland och Barnfilmbyn i Mariannelund i Småland.

Östersjöviken

Ingen kan gör allt, men alla kan ta hand om sin Östersjövik!

GOTLAND

Det var mitt budskap vid en svensk-estnisk konferens i Tallinn om havsmiljö.
Forum Ostersjon Kuressaare 20 February 2015 – final II

Bussplan Stockholm

UITP Volvo 300x200

Syftet med Bussplan Stockholm är att visa hur Stockholm under de närmaste tio åren kan byta ut 330 bussar i innerstadstrafiken mot eldrivna bussar och därmed erbjuda stockholmarna en busstrafik som är tyst och ren.

Genom omställning minskar energiförbrukningen med mer än 70 procent, utsläppen av koldioxid med 65 procent, utsläppen av kväveoxider och partiklar med cirka 90 procent. Bullret minskar radikalt – bussarna åstadkommer inte mer buller än vad som uppstår vid ett vanligt samtal. Dessa miljömässiga förbättringar kan uppnås med fortsatt god ekonomi. Stockholm kan bli en av de första huvudstäderna i världen att genomföra en genomgripande omläggning av busstrafiken för att skapa ett hållbart kollektivt transportsystem.

Läs mer:

Bussplan Stockholm – for tyst och ren trafik i innerstan 17 december 2014 eller

Bussplan Stockholm – presentation 27 februari NAG (2) (2)(pp).

Östersjöviken

Ingen kan gör allt, men alla kan ta hand om sin Östersjövik!

forum östersjön

 

 

 

 

Det var mitt budskap vid en svensk-estnisk konferens i Tallinn om havsmiljö.
Forum Ostersjon Kuressaare 20 February 2015 – final II

Min största förhandlingsframgång?

ESS i lund

Jag blev för en tid sedan intervjuad av Joakim Aare om mina erfarenheter av att nå resultat genom förhandlingar. Joakim frågade mig om vad som är min största förhandlingsframgång. Här är mitt svar: ”Det är förhandlingen med ett 20-tal regeringar i Europa om att förlägga forskningsanläggningen ESS till Lund. Det var ett arbete som jag påbörjade 2004 och som var klart 2009. Då hade 17 länder ställt sig bakom förslaget att Sverige och Danmark skulle vara värdar för anläggningen, att den ska byggas i Lund och att datacentralen ska förläggas till Köpenhamn”.

Läs hela Intervjun

Bussplan Stockholm

Bussmagasinet.se

 

 

 

 

 

 

Syftet med Bussplan Stockholm är att visa hur Stockholm under de närmaste tio åren kan byta ut 330 bussar i innerstadstrafiken mot eldrivna bussar och därmed erbjuda stockholmarna en busstrafik som är tyst och ren.

Genom omställning minskar energiförbrukningen med mer än 70 procent, utsläppen av koldioxid med 65 procent, utsläppen av kväveoxider och partiklar med cirka 90 procent.  Bullret minskar radikalt – bussarna åstadkommer inte mer buller än vad som uppstår vid ett vanligt samtal. Dessa miljömässiga förbättringar kan uppnås med fortsatt god ekonomi. Stockholm kan bli en av de första huvudstäderna i världen att genomföra en genomgripande omläggning av busstrafiken för att skapa ett hållbart kollektivt transportsystem.

Läs mer:

Bussplan Stockholm – for tyst och ren trafik i innerstan 17 december 2014 eller

Bussplan Stockholm – presentation 27 februari NAG (2) (2)(pp).