Gilla och dela för en fri radio och TV! – 9 mars 2023
Tänk om Thedéen! – Riksbanken riskerar göra ont värre – 6 mars 2023
Bolagsskolorna, det demokratiska underskottet – dags att folkomrösta! 5 mars 2023
Is i magen, riksbankschefen – 30 januari 2023
Säg som det är: Sverige befinner sig i en regeringskris i den allvarligaste frågan av alla, den nationella säkerheten – 29 januari 2023
Vakna Elisabeth Svantesson – det är du som är finansminister! 18 januari 2023
Nej till politisk styrning – ja till starkare och bredare public service
Det är budskapet i en artikel på DN Kultur, författad av Christina Jutterström, Jan Scherman, Lotta Fogde, Leif Pagrotsky och mig. Vi har alla i olika roller verkat för en fri och oberoende radio och TV. Vi ser stora risker i de pågående förberedelserna i Regeringskansliet av en utredning om nästa statliga sändningstillstånd för SVT, […]
Ny riksbankschef – vad kommer han att betyda för din ekonomi?
Nyårsläsning: Johan Pehrson – i Kejsarens nya kläder
När jag läser vad Johan Pehrson skriver känner jag mig som pojken i HC Andersens saga ”Kejsarens nya kläder”. Jag måste säga som det är: Kejsar Pehrson har inga kläder!
Innan Johan blev arbetsmarknads- och integrationsminister förklarade han att Sverige var på fel väg. När han blev minister upptäckte han att verkligheten var bättre än vad han påstått. I budgetproppen skrev han att ”antalet sysselsatta var högre än innan pandemin” och att sysselsättningen ökade snabbare bland utrikes födda och särskilt bland utrikes födda kvinnor. Och att ungdomsarbetslösheten endast är hälften så hög som den som redovisas, vilket beror på den andra hälften är heltidsstuderande som inte betraktas sig själva som arbetslösa (Budgetproppen, Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv, sid 16-18).
Men John Pehrson vill så väl och nu ska allt bli ännu mycket bättre. ”Matchningen behöver förbättras och kompetensbristen mötas i hela landet”…”Långtidsarbetslösheten behöver minska”….”Ökad sysselsättning är avgörande för att förbättra integrationen”… ”Utrikes föddas möjligheter att komma in och etablera sig på arbetsmarknaden behöver öka, särskilt för utrikes födda kvinnor”…. ”Arbetet med att anvisa fler till reguljära studier ska fortsätta. Arbetet för att öka jämställdheten på arbetsmarknaden behöver fortsätta. Skillnaderna mellan kvinnor och mäns deltagande i olika insatser behöver minska” (sid 39).
Det låter bra, det är bara att instämma. Om man ska översätta detta till en ”förväntningsindikator” betyder det att sysselsättningen ska öka med bortåt 80.000 per år under mandatperioden, att långtidsarbetslösheten ska halveras och att Sverige kommer att befinna sig i tre-i-topp inom EU när det gäller sysselsättningsgraden för utrikes födda kvinnor. Det är mot en sådan indikator som Johan Pehrsons politiska gärning ska bedömas under mandatperioden och i valet 2026.
Men hur ska det gå till? När jag söker svar på den frågan upptäcker jag att Johan Pehrson liknar Kejsaren i HC Andersens saga. Kejsaren hade inga kläder, Johan har inga politiska åtgärder för att uppfylla sina ambitioner. Det enda som sägs är att det ska uppnås genom att de insatser som Arbetsförmedlingen har till sitt förfogande ska ”vara effektiva”. En självklarhet, som ska skyla över att Johan Pehrson står tomhänt (sid 39).
Johan Pehrson vill så väl, men det är det är moderaterna som bestämmer. Finansministern bedriver vad hon kallar ”milt åtstramande” finanspolitik, som tvingar kommunsektorn att skära ner, samtidigt som riksbanken bedriver en kraftfullt åtstramande penningpolitik, som slår hårt mot byggandet. Till på köpet har finansministern dragit ner på anslagen till den aktiva arbetsmarknadspolitiken och till yrkesvux, yrkeshögskola och folkhögskola, insatser som behövs för att arbetslösa ska få utbildning för att matcha de jobb som finns. Och som behövs för att Sverige ska hamna i tre-i-topp när det gäller integration.
Hur ska det här sluta, Johan Pehrson?
PS: Johan Pehrson har i mellandagarna lagt ut två uppdrag till Arbetsförmedlingen, dels att öka insatserna för långtidsarbetslösa, dels att förbättra insatserna för kompetensförsörjning. Det är gott och väl. Men problemet är att dessa uppdrag ska genomföras med minskade resurser, såväl till aktiva åtgärder som till den personal som genomföra uppdragen. Det måste finnas resurser både för att förhindra långtidsarbetslöshet och för att bryta långtidsarbetslöshet. Om inte det finns är risken stor att en arbetssökande inte får en ny chans förrän denne har blivit långtidsarbetslös.