Vakna Elisabeth Svantesson – det är du som är finansminister! 18 januari 2023

Nu har regeringen snart haft sina 100 dagar att visa vad den vill och kan. Det som svenska folket har sett är mycket förvirrande. ”Går det inte, så går det inte”, är väl det uttryck som bäst beskriver ambitionerna.

En finansminister har ett särskilt ansvar för den ekonomiska utvecklingen. Finansministern har tillgång till de kraftfullaste redskapen och sköter dessutom samordningen av hela regeringens arbete.

Utgångsläget var gott. ”Tillväxten var förhållandevis god”, statsfinanserna är ”robusta” för att citera finansplanen.

Hittills har Elisabeth Svantesson gjort ett par-tre allvarliga misstag. För det första att hålla uppe inflationsförväntningarna – senast i söndagens Agenda – i stället för att visa att inflationen är på väg ner i USA och EU – och i Sverige mot två procent i slutet av året, enligt finansplanen.

För det andra att bromsa tillväxten i en försvagad konjunktur, bland annat genom att dra ner på insatserna för kompetensutveckling, i stället för att stimulera sådana investeringar.

Sedan har hon ett ansvar för misslyckandena med kompensationen till hushållen och företag för de höga energipriserna. Ja, det direkta ansvaret ligger på energiministern, men när det brister i första ledet är det finansministern som måste styra upp regeringens arbete.

Som bäst uppträder finansministern som åskådare till en kommande konjunkturnedgång. Som värst försvagar hon ekonomin. Skillnaden mellan vad som kunde vara våra ekonomiska framsteg och det som blir följden av regeringens politik är nu ett BNP-gap på minst 1,7 procent – ja, det framgår av finansministerns budgetpropp! Det är 90 miljarder, mer än hela anslaget till försvaret! Det är en potential som den ekonomiska politiken ska bidra till att ta tillvara, inte låta gå till spillo!

Att förankra den ekonomiska politiken på högerkanten har varit ett stort misstag. Näringslivet är missnöjt, löntagarna är förbannade, men bedriver trots det en ansvarsfull avtalsrörelse. Förr eller senare måste regeringen göra en ”reset”, en omstart, och söka breda lösningar över blockgränserna.

Här är fyra områden som en handlingskraftig finansminister borde ägna sig åt.

1. Näringslivets investering för ett fossilfritt Sverige. Det finns 22 färdplaner, framförhandlade under den förra regeringen. Både klimatomställning och konkurrenskraft – detta är Sveriges industriella framtid. Bromsa inte, backa upp denna omställning.

2. Energipolitik för klimatomställning – det behövs akuta åtgärder för hushållens ekonomi och långsiktiga åtgärder för att påskynda investeringar i ny energiproduktion och i en effektivare användning av energi. Lyssna på näringslivet som kräver en uppgörelse över blockgränserna för att göra de investeringar till vilka det redan nu finns såväl teknik som kapital. SMR kommer in senare, först om tio år, i början på 2030-talet.

3. Svensk ekonomi har utvecklats starkt och det har lett till behov av ännu fler och mer kompetenta medarbetare. Men finansministern skär ner anslagen till kompetensinsatser (yrkesvux, yrkeshögskola, arbetsmarknadsutbildning, folkhögskola). Gör om, gör rätt!

4. Det finns ett stort behov av bostäder, men byggandet befinner sig i stark nedgång. Samråd med Byggföretagen och Byggnads. De vet vad som behöver göras.

”Går det inte, så går det inte” – det duger inte!