Malmö var startpunkten för min långa europeiska resa. Då, 1961, blev jag som journalist på tidningen Arbetet i Malmö utsänd till Bryssel för att skriva om det ”nya Europa” – den gemensamma marknaden, ECC – som höll på att växa fram. I veckan medverkade jag i Malmö på svenska ordförandeskapets EU-konferens om klimatomställning i städer – sista etappen på min europeiska resa!
– Bakgrunden: Städer – tätorter – omfattar cirka 3 procent av jordens yta, men svarar för mer än 70 procent av koldioxidutsläppen. Det är skälet till att städerna måste ta ledningen i omställningen. Och att vi medborgare måste engagera oss.
– Min uppgift: Jag fick tio minuter för att berätta om sex lärdomar från det arbete som pågått under ett par årtionden i Sverige för att skapa nya former för klimatomställningen i städer. Här kommer de – i skriftlig form, det tar två minuter att läsa dem!
– Den första lärdomen: När Stockholm stad vid millennieskiftet började bygga en ny stadsdel runt Hammarbysjön, gav Mats Hulth stadens förvaltningar i uppgift att göra den nya stadsdelen ”dubbelt så bra som allt annat som byggts”. För att kunna bygga så mycket hållbarare, skulle den gamla, silobaserade, formen av ledning och styrning inte duga. Det behövdes ett nytt sätt. Alla förvaltningar måste dra åt samma håll och alla byggherrarna måste acceptera de nya högt ställda kraven. Detta nya samlade grepp har fått namnet ”eco-governance”.
– Den andra lärdomen: 15 år senare kunde vi konstatera att ”dubbelt så bra” inte var tillräckligt för att nå klimatmålen. Energianvändningen i våra bostäder måste bli fossilfri, alla fordon måste elektrifieras och bilarna måste kunna laddas i garagen, återvinningen måste bli bättre, konsumtionen måste ställas om. Detta är en omställning som staden inte har rådighet över. Det är vi som bor i staden, värmer våra hus, åker bil och konsumerar som måste engageras. Därför behövs en medborgardriven klimatomställning, ett projekt som fick namnet Hammarby Sjöstad 2.0 med målet att göra stadsdelen klimatneutral till 2030.
– Den tredje lärdomen: Tre svenska statliga myndigheter startade ett nationellt innovationsprogram, Viable Cities, för att driva på omställningen. EU-kommissionen höll samtidigt på att förbereda det ny forsknings- och innovationsprogrammet, Horizon Europe. EU gjorde en självkritisk analys och konstaterade att det gamla programmets många projekten var som små öar av förändring i en stillastående ocean. EU-kommissionen lanserade ett helt nytt synsätt: stora långsiktiga ”missioner” i stället för många små projekt. En av dessa ”missioner” handlade om städers klimatomställning. Kraftsamling, långsiktighet, höjda ambitioner.
– Den fjärde lärdomen: Vi i ledningen för Viable Cities lärde av EU-kommissionens nytänkande, men såg att vi måste hitta ny en form för att kunna genomföra städers klimatomställning. I samarbete med de politiska ledarna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Lund, Växjö, Umeå, Uppsala, Järfälla och Enköping utformade vi Klimatkontrakt 2030, en ny form av samarbete mellan stat och kommun, med årliga ambitionshöjning och med 2030 som mål för klimatomställningen.
– Den femte lärdomen: När EU-kommissionen skulle konkretisera hur Europas städer skulle bli klimatneutrala, tog man fasta på Sveriges erfarenhet av Klimatkontrakt 2030 och skapade en egen form, Climate City Contract, och valde ut 112 städer för den första vågen. Nu kommer ett antal andra städer att knytas till dessa i form av ”tvillingar” som ska inspireras av föregångarna.
– Den sjätte lärdomen kommer från ett pågående arbete, Stockholm Green Innovation District – fem stadsdelar som tillsammans vill visa vägen i klimatomställningen: Hammarby Sjöstad, Sickla, Skanskas Sthlm New, Slakthusområdet och Valla Torg/Årsta. Siktar till globalt ledarskap i samverkan med andra europeiska städer med Greenovation Europe som gemensam plattform.
– Bilden: här visar jag den rapport som jag skrivit på uppdrag av Viable Cities och Vinnova. Där finns de sex lärdomarna sammanfattade på 30+ sidor! Här är länken till den svenska versionen, ”Klimatomställning av städer”
