Hur gick det till när Mats Persson beslutade om säkerhetspolitiska ”kommissarier” i universitetens styrelser? – 30 april 2023

Ja, hur kom det sig att utbildningsminister Mats Persson gick till strid mot hela Universitetssverige? En historisk händelse med tanke på Liberalernas engagemang för akademiska frihet. Jag vill bidra med min rekonstruktion av beslutet, byggd på egen erfarenhet från Regeringskansliet och från min tid i Lunds universitets styrelse. Samt kommentarer från dem som nu arbetat med nomineringen av 238 ledamöter i 30 lärosäten. Så här uppfattar jag förloppet:

1. Utbildningsdepartementet hade i god tid startat nomineringsprocessen. Den följde de regler som etablerades under Alliansregeringen (autonomireformen från 2011, Ledningsutredningen 2015), en väl fungerande ordning. Ett 30-tal nomineringspersoner hade sedan i höstas arbetet fram förslag till kompetenta styrelser. I januari lämnade de sina förslag till utbildningsdepartementet. Sedan förväntades regeringen snabbt bekräfta förslagen, inte ändra dem.

2. Men den här gången fungerade inte den ordningen. När frågan kom upp i Samordningskansliet, där de tre regeringspartierna och SD, är representerade, slog SD till bromsarna och begärde att nomineringarna skulle göras om för att spegla valresultatet. Otänkbart, svarade Liberalerna, styrelserna ska vara oberoende av politiken. SD stod på och begärde ett omtag. Omöjligt, svarade regeringspartiernas förhandlare. Det strider mot våra principer och det hinns inte med; de nya styrelserna ska tillträda den 1 maj i år. OK, svarar SD. Då går vi med att utse dem på 10 månader i stället för 36 – under tiden gör vi om nomineringen. Liberalerna var pressade och såg här möjligheten till en kompromiss, som skulle göra det möjligt att utse de 238 föreslagna ledamöterna. Efter ytterligare ett par rundor träffades en överenskommelse om att de nya styrelserna skulle få arbeta i 17 månader. Frågan om SDs inflytande över universiteten var skjuten på framtiden.

3. Nu kom nästa fråga upp: hur ska vi motivera att vi bryter mot de stolta principer som lades fast under Alliansregeringen? Vi kan för Guds skull inte säga som det är, att SD vill ha in sitt folk i universitetens styrelser. Vi måste ha en bättre förklaring! Vi förklarar det med att det är krig i Europa och att det pågår utländsk infiltration av universiteten och att patent köps av främmande makter. Alltså: vi vill byta ut styrelseledamöter mot ledamöter med säkerhetspolitisk kompetens. Det får bli vår linje, det får Mats Persson förklara för Universitetssverige, för media och riksdagen!

4. Men historien slutar inte där. Inom 17 månader ska regeringen identifiera vilka som inte får sitta kvar i styrelserna för att ersättas med säkerhetspolitiska ”kommissarier”. Hur kommer det att gå till? Och hur ska dessa platser kunna fyllas med personer som står SD nära? Och hur ska regeringen undvika ”bock i örtagården”, dvs att dessa ”kommissarier” har ryska böjelser, som många i SD har?

5. Sen återstår att förklara för riksdagen, media och allmänhet: varför vill regeringen delegera säkerhetspolitiska åtgärder till universitetsstyrelserna i stället för att själv ta ställning till om vi – helt eller delvis – ska bryta forskarsamarbete med Kina, Iran och Ryssland (samarbeten med statliga universitet i Ryssland och Belarus avbröts för övrigt redan för ett år sedan!)? Och varför skjuta nödvändiga åtgärder 17 månader fram i tiden i stället för att agera nu?