Hur kunde det gå så illa, Ulf Kristersson?

/0 Kommentarer/i /av
Från den politiska strålglansen under Fredrik Reinfeldts tid till Ulf Kristersson underkastelse under Jimmie Åkessons Sverigedemokrater? Från 30,1 procent i valet 2010 till 19,1 procent i valet 2022. Mer än en tredjedel av väljarkåren har försvunnit, 11 procentenheter, en halv miljon väljare. Samtidigt har Sverigedemokraterna vuxit med nästan 15 procentenheter.
Två förklaringar till moderaternas tillbakagång och underkastelse känner vi till:
Den första handlar om Fredrik Reinfeldt politik under åtta år vid makten. Sänkt a-kassa, ökade egenavgifter, försämrad sjukförsäkring, pensionärsskatt, en skattepolitik som omfördelade uppåt, obegränsad arbetskraftsinvandring, bättre för rika kommuner, sämre för glesbygd, en nedlåtande syn på industrin, ”basically gone”. Det var de växande klyftorna som la grunden till de sjunkande förväntningarnas missnöje. Det hjälpte inte att Fredrik Reinfeldt tog avstånd från SD. Missnöjet med Reinfeldts politik gav SD vind i seglen. SDs andel av väljarkåren mer än fyrdubblades, från knappt 3 procent 2006 till nästan 13 procent 2014.
Den andra handlar om Ulf Kristersson politiska resa. Han har i två val tagit moderaterna från 23 procent ned till 19,1 procent. Inte ens med hjälp av L och KD skulle han ha kunnat bilda en regering, bara 29 procent. De Stora Förlorarnas Allians är tillsammans mindre än Socialdemokraterna. För att kunna få makt valde Kristersson tidigt att öppna dörren för SD och vrida politiken ut mot höger, en unik manöver i svensk politisk historia. SD kom in genom dörren, men genom samma dörr försvann ett antal moderata väljare; SD blev det största högerpartiet.
Nu ska de tre förlorarna utgöra Sveriges officiella regering. Men denna regering kommer att vara underställd en ”överstyrelse”, Jimmie Åkesson och hans samordningskansli i RK. Det är där makten kommer att finnas.
Nu återstår frågan: Kommer väljarna att gilla en svag regering, som styrs av ett starkt SD? Eller kommer moderaternas tillbakagång och underkastelsen att förstärkas under de närmaste åren? Och hur ska det gå med Liberalerna, ett parti med inbyggd kluvenhet?

Klaga inte över ett par dar extra för Kristersson att bilda regering …

/0 Kommentarer/i /av
…spara krutet till dess vi kan ta del av resultatet! Kom ihåg att det som Ulf Kristersson håller på med är något alldeles unikt i svensk politisk historia. Sedan tidigt 1930-tal har alla regeringsbildningar handlat om att förankra politiken i den parlamentariska mitten. Per Albin, Tage Erlander, Olof Palme, Torbjörn Fälldin, Ingvar Carlsson, Göran Persson, Fredrik Reinfeldt – alla sökte sig mot mitten för att skapa politiska majoriteter. Ulf Kristersson är den förste som flyttar tyngdpunkten ut längst till höger. Nu ska liberaler, kristdemokrater och moderater ut på högerkanten och styras av SD. Det är en dramatisk förändring.
När Kristersson talar om att ”det bara återstår detaljer” har vi anledning av bli nervösa. Har Johan Pehrson redan gett upp för SD? Eller är det mer än detaljer som återstår? I så fall, hur ska Johan Pehrson kunna hålla emot trycket från Åkesson, Kristersson och Busch, som alla vill komma igång och genomföra sin gemensamma agenda?

Minnesbilder: Kommer ni ihåg finanskrisen 1992? 500 procents ränta?

/0 Kommentarer/i /av
Den här bilden är historisk, den är från hösten 1992. Då hade Carl Bildts ”Den enda vägens politik”, stödd av Ny Demokrati, kört i diket. De finansiella marknaderna misstrodde Sverige. Riksbanken hade tvingats höja räntan till 500 procent för att stoppa valutautflödet. I detta läge måste Carl Bild be Ingvar Carlsson om hjälp att lägga upp en ny ekonomisk politik, som kunde få Riksdagens stöd och marknadens förtroende.
De tre taktfasta herrarna på bilden fungerade som förtrupp inför de kommande förhandlingarna: Leif Pagrotsky, Jan O Karlsson och Bo Göransson på väg till Rosenbad. Vi Socialdemokrater med Ingvar Carlsson i spetsen förhandlade sedan ett helt veckoslut med Carl Bildt, Bengt Westerberg, Olof Johansson och Alf Svensson. Vi kom till slut fram till en uppgörelse. Sen kom ytterligare en uppgörelse om en bankgaranti, något senare beslutade Riksbanken att ge upp den fasta kronkursen. Därmed var den akuta krisen över.
Men fastighetskrisen och den statsfinansiella krisen bestod. Det tog många år för Ingvar Carlsson och Göran Persson efter återkomsten till Rosenbad 1994 att få ordning på statsfinanserna.
Historien upprepar sig inte. Men frågan är hur Ulf Kristerssons ”Den enda vägens politik”, kommer att se ut, nu med stöd av Ny Demokratis efterföljare, Sverigedemokraterna. Och hur länge kommer den politiken att bära?
Bilden är tagen av mästaren själv, Sven-Erik Sjöberg, Dagens Nyheter.
PS. Jag skriver inga memoarer för publicering. Däremot håller jag på med ett skrivprojekt för barnbarnen ”Minnesbilder i stället för memoarer”. En del av dessa minnesbilder kan intressera mina fb-vänner och därför publicerar jag dem här i denna form.

Storbritannien i förfall: Först Brexit, nu Brexdown

/0 Kommentarer/i /av
Storbritanniens nya premiärminister, Liz Truss, är illa ute. I förra veckan la hennes finansminister Kwasi Kwarteng, fram ett förslag om att drastiskt sänka skatterna och lånefinansiera statens verksamhet. De finansiella marknaderna reagerade direkt och underkände den nya politiken. Pundet sjönk som en sten och räntorna på statsobligationer sköt i höjden. Den brittiska riksbanken har aviserat ytterligare räntehöjning för att motverka regeringens inflationsdrivande politik. Nu har till och med den internationella valutafonden, IMF, uppmanat den brittiska regeringen att dra tillbaka förslaget till ny ekonomisk politik; den är inte bara inflationsdrivande, den är också orättvis, skriver IMF.
Hur ska det här sluta?
Först Brexit, som har krånglat till exporten och försvagat den brittiska ekonomin. Löftena om stora tillväxtskapande frihandelsavtal kan inte uppfyllas. Nu har till och med det tänkta frihandelsavtalet med USA skjutits på en obestämd framtid.
Och nu Brexdown, dvs pundets fall och den ekonomiska politikens förfall. Tilltron till den brittiska ekonomin är i nivå med Argentina och Italien, dvs i botten, skriver Financial Times.
Premiärminister Truss blev med god marginal vald till partiledare i en medlemsomröstning, men hon fick inte majoritet i det föregående valet i parlamentsgruppen. Det är denna parlamentsgrupp som hon nu ska övertyga om att rösta igenom den nya ekonomiska politik, som såväl de finansiella marknaderna som IMF har underkänt.
Hur länge kommer hennes parlamentsgrupp att vilja leva med Brexdown?

En ny regering, De Stora Förlorarnas Allians….

/0 Kommentarer/i /av
Regeringar brukar bildas av partier som fått ökat förtroende och vunnit nya mandat. Den regering, som nu tycks vara på väg att bildas, kommer att bestå av tre förlorare, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. De gjorde en samlad förlust på 2,6 procentenheter, 7 mandat – trots att de befunnit sig i opposition och kunnat göra den socialdemokratiska regeringen ansvarig för varje samhällsproblem. De tre samlar nu magra 29 procent; de är därmed mindre än det största oppositionspartiet, Socialdemokraterna, som ökade med 2 procent och fick 30,3 procent av rösterna.
Än tydligare blir bilden av de tre partierna som förlorare, om man jämför årets val med valet 2010, när de samlade nästan 43 procent. De har alltså förlorat 14 procentenheter, dvs var tredje väljare. Om de tre nu kommer att bilda ny regering, blir den därmed De Stora Förlorarnas Allians.
Den store vinnaren, SD, som grejat regeringsskiftet genom att mer än kompensera för de andras förluster kan inte visas upp i regeringens salonger och ställs därför utanför regeringen. Men SD får plats i baksätet och kan därifrån styra politiken dit man vill och opponera för resten, en bekväm position med sikte på 2026.
SD har ökat med 15 procentenheter sedan 2010, de tre borgerliga partierna har minskat med 14 procent. Vad ska vi tro om styrkan i en regering, som består av tre förlorare? Vad ska vi tro om balansen mellan de tre förlorarna och den stora vinnaren i nästa val?

Uthållighet för Ukraina

/0 Kommentarer/i /av
”Uthållighet militärt, humanitärt och i sanktionerna mot Ryssland”. Så vill jag sammanfatta de budskap som Inga Näslund och Elin Jönsson framförde i Söndag 22.00, när vi summerade vad som hänt och vad Väst behöver göra nu när Rysslands krig i Ukraina går in i sitt andra halvår. Men det är svårt att se ett slut: hur ska freden bli möjlig, om invasion, krig och erövring är en nationell religion? Se samtalet på Youtube eller Facebook. Här är länken https://www.facebook.com/profile.php?id=100064099422988
Kan vara en bild av 3 personer och skärm

Med Trolle – på älgjakt

/0 Kommentarer/i /av
Vår Trolle, en labradoodle, är inte bara en god vän, han är också en god
vakthund, vilket han visade i natt. Någon gång efter midnatt, när jag hade
somnat, satte Trolle igång att skälla på ett sätt som vittnade om ”fara å
färde”. När jag öppnade dörren och gick ut på trappan fortsatte Trolle att
skälla och ville dra iväg till grinden. Först fick jag intryck att det var
två personer som stod och plockade äpplen. Sen insåg jag att det var en älg,
en tjurkalv, som kalasade på våra äpplen. När jag försökte få iväg älgen
gjorde den utfall mot Trolle och mig. Jag valde att dra igen dörren för att
undvika strid. När jag sen öppnade igen och försökte få iväg honom genom att
blända med ljuset från kameran hände samma sak. Nytt utfall mot oss på
kökstrappan, ny reträtt. När jag sedan gjorde ett tredje försök stegade den
iväg i sakta mak och tog bakvägen ut. Då hade Trolle slutat skälla. Han
verkade rätt chockad av att ha träffat ett så stort djur i mörka natten. Han
behövde många klappar och mycket beröm för att höra att han fungerat
som en god vakthund.
Kan vara en bild av hund och utomhus

Kors i taket – mitt första valmöte på 28 år!

/0 Kommentarer/i /av
För första gången sedan 1994 har jag varit inbjuden att medverka i ett valmöte! Då kandiderade jag till riksdagen och blev omvald. Nu var jag inbjudan av Socialdemokraterna i Värmdö till ett möte om klimat och miljö. Jag talade inte om partiets klimatpolitik – det gjorde Åsa Westlund och Carl Kangas (bilden), vältaligt. Jag talade om det som jag vill att Socialdemokraterna ska fokusera på – under rubriken ”Kan Värmdö lära av Hammarby Sjöstad och andra klimatstäder? I så fall – vad?” Här är mina tre viktigaste budskap:
1. Med tio års erfarenhet från Hammarby Sjöstad kunde jag visa hur viktigt det är att fokusera på städernas klimatomställning och att engagera medborgarna i det arbetet. I Hammarby Sjöstad gör vi det genom bostadsrättsföreningarna som kan göra storverk för klimatet: gå över till bergvärme och solel och effektivisera energianvändningen, bygga laddplatser för att vi ska kunna byta till elbilar och göra det lätt att göra rätt med hushållsavfallet.
2. Mitt andra budskap var att Värmdö under nästa mandatperiod bör engagera sig i det svenska innovationsprogrammet Viable Cities och skriva Klimatkontrakt 2030 med staten. Jag har varit ordförande i Viable Cities och medverkat till att nio svenska kommuner gjort de mest ambitiösa åtagandena i Sverige och Europa. Det är Stockholm, Göteborg, Malmö, Lund, Umeå, Uppsala, Järfälla och Enköping. Ytterligare 14 kommuner kommer i slutet av detta år att skriva Klimatkontrakt 2030. Sju av de svenska kommunerna har nu valts ut av EU-kommissionen att skriva Climate City Contract och kommer att få stöd från EU.
3. Mitt tredje budskap var att detta arbete bör ske i bred samverkan mellan partierna. Uppgifter är så stor och viktigt att det behövs samverkan och breda majoriteter, inte konfrontation. Det viktiga nu är inte att komma upp med en eller annan ny ”quick fix” eller dra ”röda linjer”, utan att ta initiativet till lokal dialog och samverkan som kan växlas upp till ett ambitiöst Klimatkontrakt 2030.
PS. Varför är städer/tätorter så viktiga i klimatomställningen? Jo, städer upptar endast 3 procent av Jordens landyta, men städerna ger upphov till 72 procent av klimatutsläppen; det är där vi bor och verkar som utsläppen sker. Därför måste städerna stå i centrum för klimatomställningen och städernas/kommunernas ledningar måste engagera sig helhjärtat i detta arbete och få näringslivet och medborgarna med sig. Den kommunala verksamheten är viktigt, men större delen av omställningen måste ske i näringslivet, i våra bostäder och i trafiken.
Kan vara en bild av 3 personer, personer som står och inomhus

Minnesbilder i stället för memoarer: Pappaledig på 1970-talet!

/0 Kommentarer/i /av
Vid flyttstädningar kommer minnesbilder fram! Den här minnesbilden är personlig, men den har också ett allmänt intresse och därför väljer jag att publicera den som en ”minnesbild” här på fb. Bilden
föreställer Ami, född i november 1975, och mig. Det var året efter att Sveriges riksdag hade beslutat reformera föräldraförsäkringen och ge föräldrarna möjlighet att dela på de sju månaderna, som försäkringen då
omfattade. Carina och jag hade kommit överens om hon skulle ta de första fyra månaderna och jag de tre återstående.
Jag var vid den tiden statssekreterare i Arbetsmarknadsdepartementet, 1976
var valår och det var inte självklart att en statssekreterare skulle kunna
få ledigt. Frågan lyftes ända upp till statsministern, Olof Palme, som
förklarade att om vi har stiftat en lag om delad föräldraförsäkring, så
måste vi kunna tillämpa den för alla medborgare, även för dem som har
befattningar i regeringskansliet. Så fick det bli.
Föräldraledigheten väckte uppmärksamhet i media. Expressen gjorde en helsida
av denna nyhet under rubriken ”Lilla Ami sätter igång karusell i
regeringskansliet”; karusellen bestod i att Bengt KÅ Johansson kom att
ersätta mig under min ledighet och att Bosse Ringholm kom att ersätta Bengt.
Det sägs att en av mina kolleger som statssekreterare, en plikttrogen och seriös
jurist, aldrig tidigare hade skrattat i tjänsten, men när han fick höra att
en kollega skulle ta föräldraledigt, brast han för första gången ut
i ett stort skratt.
Den svenska lagstiftningen om delad föräldraledighet väckte internationell uppmärksamhet. Den franska veckotidningen, Marie Claire, gjorde reportage om denna jämställdhetsreform och intervjuade bland andra mig och tog bild på Ami och mig; det var den bilden vi hittade häromdagen i flyttstädningen. Journalisten konstaterade att far och dotter hade en ”plus tendre relation”. I reportaget frågade journalisten förvånat hur det var möjligt att lämna ett så ansvarsfullt arbete för att ta barnledigt. Mitt svar var att det gick bra. Om jag hade råkat ut för en olyckshändelse, skulle organisationen ha fungerat från dag 1. Nu fanns det god tid att planera för vem som skulle ersätta mig. Dessutom gav det regeringen möjlighet att på mitt jobb testa en person för framtida uppgifter.
Hur gick det för Ami som i späd ålder utsattes för denna svenska jämställdhetsreform? Jo, det gick bra – i skolan och i livet. Hon är nu 46 år, gift med en engelsman, Romit, tre barn tillsammans. UD-tjänsteman i många
år, nyligen utnämnd till svensk ambassadör till Nordmakedonien. Och relationerna mellan far och dotter är fortfarande ”plus tendre”.
PS. Jag skriver inga memoarer för publicering. Däremot håller jag på med ett skrivprojekt för barnbarnen ”Minnesbilder i stället för memoarer”. En del av dessa minnesbilder kan intressera mina fb-vänner och därför publicerar jag dem här i denna form.
Kan vara en svartvit bild av 1 person och barn

Minnesbilder i stället för memoarer: Mitt första möte med Olof Palme

/0 Kommentarer/i /av
Första gången jag träffade Olof Palme var på SSUs distriktskonferens i Huskvarna på vårvintern 1957. Olof Palme, förbundets studieledare, representerade förbundsstyrelsen och talade engagerat på lördagskvällens stora möte.
Men det som jag bäst kommer ihåg är en diskussion den följande dagen. I morgontidningarna kunde vi läsa om en pågående förhandling mellan staten och bönderna om subventioner till jordbruket och höjda matpriser. Det var nyheter som inte uppskattades bland unga socialdemokrater. Det ställdes en fråga till Olof Palme hur regeringen kunde göra något så dåligt, det skulle inte tas emot väl bland de småländska arbetarna.
Olof Palme tvekade inte att ta debatten. Han gav oss en lektion om hur man gör en avvägning mellan olika intressen för att säkerställa den inhemska försörjningen av livsmedel och hur jordbruksregleringen fungerade i praktiken. Det var upplysande. När man förstod hur det låg till, var det lättare att acceptera resultatet. Det var inte de stora ideologisk linjerna som var mitt första bestående intryck av Olof Palme, det var ett inlägg om praktisk politik ”från jord till bord”.
Vid den här tiden hade SSU givit ut en liten skrift, som Olof Palme hade författat, ”Jämvikt och framåtskridande” om grunderna i samhällsekonomi, med försörjningsbalanser och hur tillväxt och sysselsättning påverkas av den allmänna efterfrågan, allt i Keynes anda. Jag läste den flera gånger för att bättre förstå vad som sas i den politiska debatten. Det visade sig vara väl använd tid. Jag gick i gymnasiet i Värnamo, skulle ta studenten året därpå, och när vi nästa gång hade skrivning i svenska fick vi ett ämne om aktuella samhällsekonomiska frågor. Jag skrev en lång uppsats och förklarade hur saker och ting hänger samman och hur regering och riksbank kan påverka den allmänna efterfrågan till allas bästa. Ingen av mina lärare var belästa i detta ämne, de kunde mycket om historia och statskunskap, men inte ekonomi. De blev imponerade och gav mig högsta betyg.
Det var så jag lärde känna Olof Palme – en praktisk politiker som förstod att god politik är att hitta en konstruktiv balans mellan olika intressen och att det behövs en aktiv politik för att tillvarata en nations förmåga att skapa arbete och välfärd. Kanske var det dessa lektioner i politikens och ekonomins ABC som blev avgörande för mitt framtida arbetsliv?
PS. Tack till Stellan Andersson som har funnit skriften och hjälpt mig att återge titeln korrekt ”Jämvikt och framåtskridande”, och lovat mig en papperskopia!
Kan vara en bild av 1 person