Brexit – ”engelsmännens fantomsmärta efter ett förlorat imperium”

Den slagkraftiga formuleringen fick jag av en god vän, när jag berättade om mitt besök nyligen i Mumbai, Indien, och mina reflexioner om sambandet mellan Brexit och britternas förlust av imperiet.

Om man tror att den nationella självbilden har någon betydelse för hur britterna hamnade i Brexit så är Mumbai en bra plats att studera.  Av allt jag har sett av länder och städer byggda på ett kolonialt förflutet är Mumbai den mest symboliska platsen för det brittiska imperiet, både för dess uppgång och dess fall.

Här byggde engelsmännen en stad med allt av den stil, styrka och utvecklingskraft som gjorde imperiet till världens ledande stormakt under 1800-talet och in på 1900-talet, illustrerad med min video ovan från Victoria Terminus, järnvägsstationen med två miljoner resenärer varje dag och byggnaderna runt om!

Men det var också här som kampen för självständighet från Storbritannien hade sitt centrum, det var härifrån som Mahatma Ghandi med stor framgång bedrev sin kampanj för utträde, exit, ur Samväldet – med civil olydnad, icke-våld och hungerstrejker som framgångsrika metoder.

Finns det någon annan stad i världen som betyder lika mycket för sitt lands ekonomi som Mumbai betyder för Indien?  Mumbai med 18 miljoner invånare utgör mindre än två procent av Indiens befolkning på 1.2 miljarder, men är ett formidabelt centrum för Indiens näringsliv, utrikeshandel och finanser. En fjärdedel av all industriell verksamhet bedrivs här. 70 procent av landet sjöfartsbaserade export och import passerar Mumbais hamn. 70 procent av landets finansiella transaktioner sker här. Landets centralbank finns i Mumbai, inte i New Delhi, och många av de ledande forskningsanläggningarna finns här.

Skulle Mumbai ha blivit detta indiska ekonomiska ”powerhouse” om inte britterna hade byggt upp staden under kolonialtiden?

En nations historiska självbild betyder mycket för hur dess medborgare och politiska ledning förhåller sig till den värld vi möter i dag och i morgon. Vi svenskar var en europeisk stormakt under 1600-talet, men vi förlorade våra besittningar på kontinenten under 1600- och 1700-talen, vi förlorade Finland 1809 och Norge 1905. Det ligger långt tillbaka i tiden, inget som vi påminns om, inget som manar oss att göra om bravaderna.  Seden dess har vi byggt upp en annan självbild, förmågan att utveckla en framgångsrik ekonomi och ge många del i den, ”den svenska modellen”.

Den brittiska självbilden är en annan. Imperiet med brittiska besittningar över hela världen visade på den inneboende kraften i den brittiska samhällsmodellen – med Mumbai som ett lysande exempel.

Imperiet spelade en avgörande roll för utgången både av det första och det andra världskriget: ” Britain Rules the Waves”. Självständighetsprocessen, som tog fart efter andra världskriget med Indiens frigörelse 1947 som det starkaste uttrycket för en ny tid, kunde förenas med ett reformerat samvälde. Den brittiska drottningen blev en samlande figur, ett symboliskt uttryck för en gemensam historia, gemensamma ekonomiska och kulturella intressen, med Oxbridge och andra institutioner som praktiska och sammanhållande uttryck för detta.

Omställningen från ett globalt imperium till att bli en medlemsstat av 28 i EU, har inte varit enkel.

Realisterna inser att de ekonomiska banden till Europa är starka och avgörande för UK; nästan hälften av exporten går till EU27och drygt hälften av importen kommer från EU27.

Drömmarna önskar sig en värld där UK kan återuppbygga sin storhet genom att på egen hand träffa mycket bättre handelsavtal med sina forna kolonier – och alla andra länder – än vad EU kan göra.  De har lyckats övertyga den äldre generationen och de, som missgynnats av strukturomvandling, att allt elände beror på EU, inte på den konservativa regeringens ”austerity”-politik.

De har intalat sig att ett utträde ur EU skulle göra det möjligt att omvandla de nesliga underskotten i frihandeln med EU27 till en blomstrande ekonomi genom att bli än mer global, ”a beacon of free trade for the world”, som entusiasterna inom Brexit säger i sina mest exalterade stunder.

Det kan bli ett smärtsamt uppvaknande.

Så tänkte jag när jag besökte Mumbai. Kanske blev detta ett långsökt samband mellan Mumbai som uttryck för brittisk självbild av en framgångsrik global stormakt och Brexit som en dröm om en ny brittisk storhetsperiod?

Eller är det som min vän sa: ”Brexit är engelsmännens fantomsmärta efter ett förlorat imperium”