Minnesbilder: Med Benny Andersson på Broadway

1988 firade USA och Sverige 350-årsjubileum för den gamla svensk-kolonin Delaware, som blev en amerikansk delstat. Svenska institutet ordnade seminarier och jag medverkade som AMS-chef bland annat i Washington och Boston för att berätta om den svenska arbetsmarknadsmodellen. Under en av resorna till USA utförde jag ett av mina märkligaste – och minst framgångsrika – uppdrag inom arbetsmarknadspolitiken.

Saken var den att Benny Andersson och Björn Ulvaeus hade bestämt sig för att sätta upp musikalen Chess på Broadway och ge huvudrollen till Tommy Körberg. För att ta in en svensk artist till Broadway krävdes det ett amerikanskt arbetstillstånd och sådana tillstånd beviljades inte med mindre än att det amerikanska skådespelarförbundet gav sitt samtycke.

Björn och Benny hade tagit fasta på att Sverige beviljar arbetstillstånd till amerikanska musiker. Därför borde det omvända gälla. Eftersom det var AMS kulturarbetsförmedling som svarade för denna tillståndsgivning, så borde generaldirektören för AMS vara en lämplig förhandlare.

Nu förhöll det sig så att jag skulle medverka i Boston på ett av jubileumsseminarierna. Jag kunde på hemväg därifrån mellanlanda i New York och träffa direktören för skådespelarförbundet. Benny hade sänt ut en vit limousin till Kennedy-flygplatsen för att hämta upp mig. Den var så lång och välutrustad att jag skulle kunna hålla ett seminarium med efterföljande mingel på vägen in till Broadway.

På teatern, där Chess skulle spelas, höll Benny på med audition, det vill säga att ta ut artister till musikalen. Under lunchen gav han mig en snabb briefing om läget och vi gick sedan till skådespelarförbundet för att visa att amerikanska musiker minsann får arbetstillstånd i Sverige och att det därför var fullt rimligt att någon svensk artist skulle få tillstånd att arbeta i USA.

Detta var ett argument som inte gjorde något som helst intryck på förbundsdirektören och hans entourage. Vi fick en föreläsning om att 80 procent av förbundets medlemmar var arbetslösa, det vill säga de hade inte arbete på Broadway och det enda som räknades som ett riktigt arbete var arbete på de stora teatrarna. Att arbeta off-Broadway eller för radio och TV räknades inte. Det fanns inget att förhandla om, var beskedet, och det blev alltså inget arbetstillstånd för Tommy Körberg. Det blev inte heller någon framgång för Chess; i London hade musikalen spelat i tre år, på Broadway var den över på två månader.

PS. Jag skriver inga memoarer, däremot skriver jag det jag kallar Minnesbilder som jag kommer att tillägna mina barnbarn. En del av dessa minnesbilder kan ha mera allmänt intresse och därför publicerar jag sådana inlägg här på Facebook.