Liberalernas kris – läs ”Westerbergeffekten”! – 22 januari 2021

 

 

 

22 januari

Nu när Liberalerna befinner sig i en existentiell kris, vill jag rekommendera Bengt Westerbergs memoarbok ”Westerberg-effeketen”. Det som väcker mest uppmärksamhet är en mening i slutet på boken, på sidan 399, där han skriver: ”Min slutsats är att moderatsamarbete inte är någon bra idé för socialliberaler”. Bengt Westerberg bör veta efter ett långt liv i politiken. Han deltog som statssekreterare på Bohmans och Fälldins tid. Då tappade folkpartiet nästan halva sin väljarkår – men räddades i nästa val av den nye partiledaren, Bengt Westerberg! Han samarbetade sedan under 1991-94 med Carl Bildt kring ”Ny start för Sverige” och förlorade var femte väljare. Han kunde därefter från sidlinjen se hur folkpartiet tappade var fjärde väljare i samarbetet med Fredrik Reinfeldts moderater under 2006-2014.

Men det är alla de andra 420 sidorna som politiskt intresserade också bör läsa. De ger en helhetsbild av en politiker som både har en klar ideologisk kompass, som är djupt intresserad av och kunnig i sakfrågorna och som förstår politikens villkor.

Jag har haft förmånen att samarbeta med Bengt Westerberg i olika sammanhang, första gången 1976. Då var jag statssekreterare i den utgående socialdemokratiska regeringen och hade till uppgift att överlämna arbetsmarknadsdepartementet till den nye ministern, Per Ahlmark. Bengt Westerberg ingick i entouraget kring Ahlmark. Han gjorde då inget väsen av sig.

Det dröjde sedan till 1990 innan vi på nytt kom att träffas. Jag hade blivit finansminister i den socialdemokratiska regeringen. Vibehövde stöd från minst ett annat parti i riksdagen för en ny ekonomisk politik efter stopp-paket och regeringsombildning. Jag synade tre partiledare och fann att Bengt Westerberg var den ende som vi kunde få till stånd en rimlig uppgörelse med. Det blev en uppgörelse, men inte utan uppoffringar.

Vi träffades ett par år senare när regeringen Bildts ”Ny start för Sverige” hade nått vägs ände och räntan var 500 procent. Nu var det den borgerliga regeringen som behövde hjälp av oss socialdemokrater i en stor krisuppgörelse. Denna historiska uppgörelse hade inte kommit till stånd utan Bengt Westerbergs konstruktiva tänkande.

Vi har på senare tid uppträtt tillsammans på möten och till och med skrivit en gemensam debattartikel inför EU-valet för ett par år sedan.

Jag har lärt mig uppskatta Bengt Westerberg som person, hans kompetens och hans vilja att hitta lösningar. Boken innehåller en god blandning av personliga erfarenheter – t ex vägen till politiken – och politiska sakfrågor samt ett avslutande socialliberalt manifest. Bengt Westerberg gör en gedigen genomgång av ett antal sakfrågor, i vilka han har varit engagerad: välfärdspolitiken, skattepolitiken, jämställdhetspolitiken, flyktingpolitiken och så, den fråga som varje partiledare måste förhålla sig till, regeringsfrågan. Han vill ha majoritetsregeringar, har till och med pläderat för att socialdemokraterna och moderaterna skulle bilda koalitionsregering efter valet 2014. Han avvisar blockpolitik. Han tar, som väntat tydligt avstånd från Sverigedemokraterna. Han genomför en effektiv analys av Sverigedemokraterna, ett tungt inlägg i den debatt som pågår bland Liberalerna, nu när partiledaren vill göra upp med Ulf Kristersson, som i sin tur vill ta in Jimmy Åkensson i den politiska värmen.

Finns det då inget kritiskt att säga om boken ”Westerbergeffekten”. Jo, det finns det och det mest anmärkningsvärda är att Bengt Westerberg helt utelämnar det stora misslyckandet med ”Ny start för Sverige” som han i hög grad var delaktig i. Han skriver bara ett han och Carl Bildt hade en del gemensamma idéer som blev en artikel i DN och som blev grunden för valsamarbetet och regeringsprogrammet 1991. Detta avhandlas i ett enda stycke. Men var har Bengt Westerberg för förklaring till att detta program fick så katastrofala följer med räntor på 500 procent, en ekonomisk kris som lämnade kvar ett statsfinansiellt underskott på 13 procent? Anne Wibble som var en av arkitekterna bakom misslyckandet nämns på tre ställen i boken, inget av dessa omnämnande handlar om ”Ny start för Sverige”. Jag kan inte hitta någon diskussion om detta. Oviktig – nej! Alltför smärtsamt?

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.