Nato-medlemskap: Nödvändigt, men inte önskvärt – 16 juli 2023

Många jublar över det svenska medlemskapet i Nato, andra kritiserar beslutet att ge upp den säkerhetspolitik, som har hållit Sverige utanför två världskrig. Jag anser för min del att det svenska medlemskapet i Nato var nödvändigt av två sammanhängande skäl.

• Det ena skälet är uppenbart: Rysslands krig mot Ukraina och den europeiska säkerhetsordningens sammanbrott.

• Det andra skälet är Finlands beslut att ansluta sig till Nato och därmed flytta Natos östgräns från den norska gränsen till den finska gränsen i öster.

Sveriges säkerhetspolitik har under 75 år varit sammanflätad med den finska säkerhetspolitiken. När de nordiska länderna 1948-49 planerade att skapa ett nordiskt försvarsförbund kom Finlands anslutning att blockeras av Sovjetunionen. Det tvingade de nordiska länderna att ge upp planerna på ett försvarsförbund. Norge och Danmark anslöt sig till Nato, medan Sverige och Finland bildade en neutral zon mellan Nato och Warszawapakten. Finska presidenter skötte relationerna med Sovjetunionen på diplomatisk väg med stor skicklighet under svåra tider; Finland var det enda grannlandet till Sovjet, vilket kunde upprätthålla demokrati och en öppen ekonomi. Efter hand ökade frihetsgraderna för Finland. Efter Sovjetunionens sammanbrott och tillkomsten av den europeiska säkerhetsordningen kunde Finland tillsammans med Sverige gå in i EU 1995.

Det ryska anfallet på Ukraina och hotet mot andra länder i regionen ändrade allt. Den finländska statsledningen drog slutsatsen att det som gällt under 75 år i relationen mellan Finland och Sovjetunionen/Ryssland inte längre gäller. Inget land kan lita på ett Ryssland som styrs av en åldrande, aggressiv och korrupt statsledning med imperialistiska ambitioner. Därför var anslutning till Nato ett nödvändigt steg. Detta var också det starkaste skälet till att Sverige valde samma väg – nödvändigt i den värld som vi nu lever i och med den roll som Sveriges och Finlands säkerhetspolitik har spelat. Detta bör de högljudda kritikerna av svenskt medlemskap i Nato betänka.

Nödvändigt, men inte önskvärt, skrev jag i rubriken. Med det menar jag att jublet ”Äntligen Nato” är malplacerat. Det låter som om man nu jublar över att Ryssland äntligen visat att det är ett aggressivt och imperialistiskt land som satt igång ett krig som gör att Finland och Sverige måste ge upp vår säkerhetspolitik, rusta upp och ansluta oss till Nato. Det finns inget önskvärt i det krig som Ryssland startat, inget önskvärt i att kriget fortsätter, ett krig som Ryssland inte kan vinna. Inget ”äntligen”. Det som är önskvärt är att Ryssland kan drivas ut ur Ukraina, att fredsförhandlingar kommer till stånd och att Ukraina kan byggas upp, att de ryska krigsförbrytarna kan gripas och skickas till Haag för att åtalas för krigsbrott. Och att en ny europeisk säkerhetsordning kan komma till stånd. Det kommer att ta tid men det är för den framtiden, som vi ska reservera ordet ”äntligen”.

Det är det jag menar när jag skriver att svenskt medlemskap i Nato är nödvändigt, men inte önskvärt.