Minnesbilder: Att arbeta med Madeleine Albright

Jag hade under ett par år på 00-talet förmånen att få arbeta med Madeleine Albright i en FN-kommission, som skulle visa hur fattigdom kunde bekämpas genom att förbättra medborgarnas rättigheter ”Legal Empowrment of the poor”. Madeleine Albright var co-chair tillsammans med den peruanske ekonomen Hernando de Soto (bilden) . Vi var 26 kommissionärer från hela världen, vi representerade ett brett ideologiskt spektrum. Hon var vid det laget en före detta utrikesminister, men sågs fortfarande som ”Madam Secretary”. Hon ledde vårt arbete med fast hand. Lyssnade, sammanfattade, satte upp arbetsgrupper som fick skapa underlag för slutrapporten. Gav utrymme för debatter, ibland hårda tag. Hon samlade på slutet en mindre grupp som skulle skapa struktur och en bärande linje i vår rapport. Under hennes ordförandeskap kunde man känna sig trygg att alla fick framföra sina argument och att alla argument blev analyserade och värderade.
Det var Hernando de Soto som var idégivare till kommissionen. Han sågs av många som en nyliberal, som betonade äganderätt som en väg ur fattigdom. Jag hade inga svårigheter att följa honom. Det som vi svenskar ser som en självklarhet, att mark och byggnader registreras – Lantmäteriet! – och kan användas som säkerhet för lån och investeringar, saknas ofta i fattiga länder. Att arbetsrätt behövs för att förhindra att arbetare blir exploaterade är också en självklarhet.
Det var i denna kommission som jag blev bekant med Ashraf Gahni, då rektor för Kabul universitet. En person som både kände förhållandena i ett utvecklingsland, sitt hemland, och i USA, där han verkat i många år. Han hade varit finansminister och var vid den här tiden rektor för Kabuls universitet. Jag hade motsvarande erfarenheter från den svenska regeringen och från Lunds universitet som ordförande. Vi hade mycket att tala om. Jag följde sedan på avstånd hans fortsatta bana som president i Afghanistan till det bittra slutet på sensommaren 2021.
En annan medlem i kommissionen var Larry Summers, professor från Harvard, finansminister under Bill Clinton, demokrat. Han var inte någon flitig medlem i kommissionen, men jag minns honom för att han försökte underkänna den rapport som jag hade fått i uppdrag att ta fram om arbetslagstiftning som ett sätt att bekämpa fattigdom. I min arbetsgrupp byggde vi på de principer som man enats om i ILO, vilka vi såg som viktiga bidrag till fattigdomsbekämpningen. Larry Summers var på nyliberalt humör och ville avreglera arbetsmarknaden och skrota ILOs internationella regelverk. Märkligt för att komma från en amerikansk demokrat! Madeleine Albright lät honom hållas och jag fick slå tillbaka medan hela kommissionen lyssnade. Till slut gav hon sitt stöd till vår rapport och den kunde skrivas in i kommissionens slutrapport. Vid sista mötet deltog Summers, bad om ordet och upprepade sina argument, men medgav att han hade förlorat striden.
En tredje medlem, som jag vill nämna med stor beundran var Justice Anthony Kennedy, alltså ledamot av USAs högsta domstol. Han fick av Madeleine Albright i uppdrag att förklara för kommissionen vad som menas med ”rule of law”. Han lovade att tänka till och kom sedan tillbaka vid nästa möte med en lektion i juridisk klarhet och stringens. Så här formulerande han de bärande principerna för ett rättssamhälle:
– The Law is superior to, and thus binds, the government and all its officials
– The Law affirms and protects the equality of all persons. By way of example only, the law may not discriminate against persons by reason of race, color, religion, or gender
– The law must respect the dignity and preserve the human rights of all persons
– The Law must establish and respect the constitutional structures necessary to secure a free and decent society and to give all citizens a meaningful voice in formulating and enacting the rules that govern them
– The Law must devise and maintain systems to advise all persons of their rights and just expectations, and to empower them to seek redress for grievances and fulfillment of just expectations without fear of penalty or retaliation.
Nu är Madeleine Albright borta. Hon blev 84 år. RIP.
0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.