Kors i taket – avslut på 60 år i arbetslivet! – 15 april 2021

 

 

Ja, nu stundar den stora fritiden! I dag har jag lämnat mina sista formella uppdrag, som ordförande i svenska Viable Cities och som vice ordförande i EUs Mission Board on Climate Neutral Cities. Nu när vaccinet gjort mig immun och våren och värmen är på väg, ska jag ägna mig åt trädgården och barnbarnen, träffa vänner som vi inte sett på länge – och att arbeta vidare med ett par halvfärdiga bokmanus.

Här på FB använder jag ”pensionerad diversearbetare” för att beskriva min yrkesbana. Ja, jag har varit en ”hoppjerka”, ett 15-tal anställningar fram till pensioneringen för ett tiotal år sedan, minst lika många uppdrag – stort som smått – sedan dess. Vad har varit bäst? frågar man mig. Svaret är: ”Alltid det som jag håller på med”. De senaste 5-6 åren har det handlat om hur man får städer i Sverige – och i hela Europa – att genomföra klimatomställningen. 2010-talet har varit en förberedelsetid, nu under 2020-talet kommer det att ske stora saker, se bara på bilarna – bensin och diesel är på väg ut, nu är det laddbara bilar som säljer.

Hur blev mitt arbetsliv så här? Min pappa tyckte att jag skulle bli urmakare, ett renligare jobb än hans eget, hårda slit som gjutare. Min mamma tyckte att jag skulle bli folkskollärare. Men jag kom inte in på seminariet; på den tiden måste man kunna spela orgel och sjunga ”Din klara sol går åter upp” innan lektionerna startade. Det klarade jag inte.

Jag bestämde mig för att bli journalist –i det yrket behöver man inte kunna spela orgel! – och det blev jag: Tidningen Arbetet i Malmö, Aftonbladet, Dagens Nyheter, Sveriges Television och tidningen Vi. Resten då? Allt är en ren slump. Jag hade aldrig tänkt mig att jag skulle kunna bli politiker, men jag råkade finnas till hands när det blev en lucka i ledet. Sen följde det ena med det andra.

Ska jag skriva memoarer? Nej, jag kommer inte att skriva traditionella memoarer – från vaggan och halvvägs till graven. Däremot har jag skrivit tre böcker som skildrar skeenden som jag varit en del av och haft en inblick i: ”Bryta ny mark”, 2014, ”Min euroepiska resa”, 2016, ”I vetenskapens värld”, 2019. Det får räcka.

Det blir kanske en helt annan bok. Jag har börjat skriva om hur samhället har förändrats under tre generationer. Min farfar, född 1848, växte upp i en backstuga, blev som 17-åring rallare i Stockholm och fortsatte att bygga järnväg i Småland under resten av arbetslivet. Min far blev gjutare, fabrikör och folkhemsbyggare under första hälften av 1900-talet. Min bror blev företagare och jag blev journalist och vi har varit med om en samhällsutvecklingen som vi inte kunde föreställa oss när vi var tonåringar på 1950-talet. Vart och ett av dessa utvecklingsskeden har haft sin grund i tekniska framsteg och genombrott, ångmaskinen på farfars tid på 1800-talet, elektrifieringen på min fars tid under första hälften av 1900-talet, bilismen och digitaliseringen på vår tid. Kan det bli en bok? Vi får se. Men det är spännande att nu få tid att utforska tre generationers liv under en period av djupgående omvandlingen av Sverige från fattigdom och utvandring till välstånd och välfärd.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.