Häromdagen var jag tillbaka på denna plats, där jag på allvar började mitt politiska liv 1967. Då var detta regeringsbyggnaden, Kanslihuset, där Tage Erlander regerade. Nu är det ledamotshus för riksdagens ledamöter. Bror Marklunds skulptur ”Mor och barn” har stått på denna plats sedan 1950-talet, när den avtäcktes och väckte debatt. ”Kasta henne i sjön”, sa en av riksdagsledamöterna, herr Rubbestad. Det är först nu när jag är tillbaka som jag funderar över vad kolonnerna och skulpturen vill säga. Är det ett uttryck för makt? Eller, hellre, att nästa generation bör stå i centrum för politiken?

… men när jag läser vad han vill, tänker jag snarare på en snögubbe i töväder. Jag har studerat hans del av budgetpropositionen, en skrift på 86 sidor, för att få veta vilka storverk han tänker uträtta.

Jo, ”arbetslinjen ska upprättas”, är hans storslagna målbeskrivning, men han lyckas varken visa att arbetslinjen har brutit samman eller erbjuda någon radikalt ny politik för att återupprätta den förment misskötta arbetsmarknadspolitiken. Tvärtom skriver han att ”det förbättrade konjunkturläget efter pandemin medförde en fortsatt positiv utveckling på arbetsmarknaden under 2022. Sysselsättningsgraden ökade och arbetslösheten minskade … utflödet till arbete från både jobb- och utvecklingsgarantin, jobbgarantin för ungdomar och etableringsprogrammet ökade jämfört med föregående år”.

Det låter inte som om Johan Pehrson tagit över en sammanbruten ”arbetslinje” som han nu med all kraft ska återupprätta. Det finns inte heller några förslag till nya storstilade insatser inför den ekonomiska kris, som finansministern beskriver. Han har två konkreta åtgärder:

– Den ena är att etableringsjobben för långtidsarbetslösa och unga nu kan börja genomföras 2024. Det är ett resultat av avtal mellan LO, Unionen och Svenskt Näringsliv, uppbackad av den förra regeringen och godkänd av EU-kommissionen. Vad Johan Person gjort var att försena genomförandet ett år. Inte mycket att skryta med!

– Det andra som sker är att andra åtgärder nu fasas ut, en neddragning med ett par miljarder i aktiva åtgärder. Knappast något som bidrar till att öka arbetsmarknadspolitikens förmåga och ”återupprätta” arbetslinjen. Tvärtom. Det ska vägas upp av ökade resurser inom utbildningspolitiken, där regeringen fortsätter den uppbyggnad av yrkeshögskola och yrkesvux som den förra regeringen bedrev, även om takten i uppbyggnaden växlas ner och folkhögskolorna glöms bort.

Alltså: inga nya satsningar trots stora behov av insatser, pengamässigt en överflyttning av pengar från arbetsmarknads- till utbildningspolitik, färre som får hjälp att komma in på arbetsmarknaden.

Förra året blev Johan Pehrson känd för uttalandet ”man säger en sak före valet, en annan efter valet”. Nu är han ministern som säger att ”arbetslinjen ska upprättas”, men som i praktiken rustar ner arbetsmarknadspolitiken.

I veckan har TV-dagarna 2023 genomförts. Där medverkade både Göran Hägglund, regeringens utredare av public service och Christina Jutterström, ledare för Oberoende Public Service. Hela Christins tal i länken nedan, här några punkter ur hennes tal:

Förändring för att verka i en ny tid. . Föreningen Oberoende Public Service(OPS) är en partipolitiskt oberoende förening, som ska arbeta fram och påverka utredningen med ett verklighetsförankrat visionärt förslag på hur radio och tv i allmänhetens tjänst borde fungera i en ny tid. Vi är alltså inte till för att bevara public service (PS) som det är idag, vi vill bidra till ett livskraftigt PS i en föränderlig tid. Men då krävs en del rejäla förändringar i tillståndet för radio och tv i allmänhetens tjänst.

Vår utgångspunkt. Vi anser inte att public service ska definieras utifrån den kommersiella medievärlden, som allt oftare sker idag och används även i de nya direktiven. Flera partier anser att public service enbart ska producera det som de kommersiella bolagen inte gör. Vi menar i stället att public service ska utformas efter vilken roll PS spelar för individen, för landets medborgare, och för samhället. Det behövs fortsatt ett stort och brett innehåll, alla genrer, för att PS ska synas i mängden. Däremot diskuterar vi gärna kvantiteten program och tjänster från PS-företagen. Ett brett PS behövs dessutom för att svenska upphovspersoner, kreatörer och artister ska få plats och verka. Kom också ihåg att vi är ett litet land med ett litet språk, som vi vill slå vakt om.

Oberoendet. Frågan om oberoendet finns inte ens nämnt i direktiven till den statliga utredningen. Vi inom OPS prövar nu en förändring där oberoendet stärks genom att ägarstiftelsen ska består av aktade mediekunniga personer, av jurister, kulturpersoner. I dag utses personerna av staten. Vi diskuterar om det finns andra sätt att också utse den viktiga ägarstyrelsen. Allt för att stärka företagens oberoende. Vi ser nämligen vad som hänt i ett par EU-länder där nationalistiska populistpartier fått makten. De har omedelbart lagt PS under regeringen och styr innehållet.

Finansiering. Måste vara säkrad för hela tillståndsperioden. Krävs stark finansiering för att PS ska stå sig i den hårda konkurrensen.

Organisation. Komna så här långt i vårt arbete inom OPS lutar vi åt ett samlat starkt public serviceföretag med fortsatt brett utbud och med ett stärkt oberoende gentemot politiska, ekonomiska och andra maktsfärer. Detta är viktigare än någonsin i en tid av stor osäkerhet hemma och i världen och dessutom en värld fylld av falska nyheter. Medborgarna/publiken har därtill förklarat att de önskar och har förtroende för ett sådant public service. Det är också bra för samhället i stort och för bevarandet av vår liberala demokrati.

Sveriges beslut att söka medlemskap i Nato byggde på Rysslands brott mot den europeiska säkerhetsordningen, övergreppet på Ukraina och hotet mot Finland och andra grannländer.

Låt oss anta att Sverige i höst formellt blir medlem i Nato och att vi kan få slut på bugandet för Turkiet. Inträdet i Nato är därmed slutet på en fas och början på en annan fas. Jag vill med intresserade/experter i fb-kretsen diskutera två frågor om denna nya fas:

1. Hur ska Sverige finansiera sina åtaganden om 2 procent av BNP till försvarsändamål?

Jag ser en stor risk i att den breda enighet som har rått om medlemskapet kommer att hotas när beslut ska fattas om en långsiktig finansieringsplan. Hotet har sin grund i regeringens planer att finansiera upprustningen – och skattesänkningar! – genom att svälta ut regioner och kommuner, dvs tvinga dessa att skära ner i sjukvård, skola och omsorg. Detta sker redan i år och nedskärningar kommer att bli än mer brutala under det kommande året! Upprustning av försvaret och nedrustning av välfärden leder oundvikligen till politisk konflikt; regeringen underminerar därmed den enighet som uppnåddes förra året om Nato-medlemskapet. Det behövs en blocköverskridande överenskommelse om att finansiera både välfärden och upprustningen.

2. Hur kommer den svenska internationella säkerhetspolitiken i alla andra avseenden än försvarssamarbetet att utformas?

Nato-medlemskapet lägger inte hinder i vägen för en aktiv utrikespolitik. Ett NATO-land kan utveckla en egen utrikespolitisk profil inom ramen för alliansen. Element kan vara en aktiv biståndspolitik, miljö/klimatpolitik, en hållbarhetsprofil , en drivande FN-politik och insatser för MR och internationell medling. Ta Norge som ett närliggande exempel, som bedrivit en aktiv internationell politik, bland annat Oslo-processen! Vad har den svenska regeringen – och den socialdemokratiska oppositionen – för planer för den tid som väntar efter det att Ryssland har uttömt sin militära kraft, underminerat sin ekonomi och sitt politiska system. Hur vill vi se en ny europeisk säkerhetsordning? Vad kan de nordiska länderna göra tillsammans? Vad kan Sverige erbjuda? Det behövs ett nytt fokus, en djup analys och en bred debatt för att formulera en ny politik för säkerhet och avspänning i Europa. Den kan inte vänta till dess det ryska sammanbrottet är ett faktum. Vem tar initiativet till en sådan analys och debatt?

Foto: Anders Wiklund, TT