Minnesbilder: När Gunnar Sträng och jag ställde till med Kris-a-la-Malta

Är det någon som minns Kris-a-la-Malta på nyåret 1971, en kris som Gunnar Sträng och jag ställde till med – och som drabbade Radiochefen Otto Nordenskiöld?

På den tiden lades regeringens budgetförslag fram den 10 januari. Fram till den dagen var det inte meningen att några nyheter skulle läcka ut i tidningar, radio och TV. Den 10 januari varje år hade finansministern, Gunnar Sträng, en stor pedagogisk uppvisning i TV när han redovisade samhällsekonomin och förslaget till reformer.

Vid den här tiden hände det sig att två reportrar på TV, Christer Pettersson och Allan Larsson redan före julen 1970 berättade om vad som skulle bli de stora nyheterna i det kommande budgetförslaget. Vi hade samlat på oss några av de tal som Gunnar Sträng hade hållit på hösten och ur dessa tal dragit några slutsatser om vad som skulle bli prioriteringarna i den kommande budgeten, (ett ganska rutinmässigt arbete som inga andra journalister gjorde).

Några dagar senare kunde jag läsa i DN att Västmanlands Tidning, VLT, hade anklagat Sträng för att ha läckt nyheter till mig. Detta hade gjort Sträng så förbannad att han hade ringt upp VLTs chefredaktör och förklarat att så var inte fallet och att han nu hade talat med Radiochefen Otto Nordenskiöld för att se till att inga fler nyheter läckte ut.

Vad skulle detta betyda? Jag gick in till chefen för nyhetsredaktionen, Per Martin Hamberg, och frågade. Skulle vi inte få presentera några nyheter ur budgeten, om vi fick fram sådana. Per Martin sa att det inte fanns någon sådan begränsning, det innebar bara att Radiochefen skulle informeras innan vi fick sända nyheter ur budgeten.

Det fanns bara ett sätt att testa om Radiochefen värnade SR/SVTs oberoende eller inte. Det var att ta fram ytterligare en nyhet ur budgeten, informera Radiochefen och avvakta vad som skulle ske.

Jag fick genom en säker källa fram en sådan nyhet. Den handlade om ett förslag om att inrätta en arbetsmiljöfond. Jag var noga med att kolla mina fakta, så att det var rätt in i minsta detalj, inklusive benämningen på den avgift som skulle finansiera fonden. Jag skrev mitt manus, ett kort inslag med raka fakta.

Jag gick sedan till Per Martin Hamberg och sa att vi planerade att sända detta inslag i kvällens sändningar. Per Martin tog kontakt med Radiochefens kansli, där man dock meddelade att Radiochefen hade farit på semester till Malta. Per Martin försökte då nå honom på flygplatsen på Malta, men det misslyckades. Det tog en stund innan han hade fått kontakt med Radiochefen på hans hotell. Därifrån utgick påbudet att denna nyhet inte fick sändas i TV.

Jag hade anställts av den tidigare radiochefen Olof Rydbeck för att hjälpa till att skaffa fram och presentera nyheter. Nu fick jag veta av den nye och publicistiskt oerfarne radiochefen Otto Nordenskiöld att mina nyheter inte fick sändas. På stående fot sa jag upp mig. Men Per Martin Hamberg ville inte acceptera detta. Han bad att jag skulle lugna ner mig och ge honom några dagar att reda ut situationen.

Jag accepterade det, och gick sedan efter den ordinarie nyhetssändningen ner i studion och bandade mitt inslag. Jag skrev därefter mitt uppsägningsbrev och la både brevet och bandet på mitt skrivbord och gav en av mina kolleger, Bertil Hammarstedt, i uppdrag att företräda mina intressen under några dagar över nyår, när jag ändå skulle ha semester.

Vad som sedan hände har jag bara andrahandsuppgifter om. Det var täta kontakter mellan Radiohuset och Otto Nordenskiöld på Malta. Men han var inte mottaglig för råd. Under tiden hade övriga nyhetsredaktioner på företaget fått veta vad som var på gång. Och alla satte en ära i att ta fram ”förbjudna” nyheter.

Slutligen grep SIF-klubbens ordförande, Bengt Gustafsson, in och talade Radiochefen till rätta. Det blev grönt ljus att sända ut nyheter ur budgeten och på nyårsdagens kväll hade alla programmen, TV-Nytt, Rapport och Ekot en eller flera nyheter ur den budget som skulle komma att presenteras den 10 januari. Fördämningen hade brustit.

Det blev en hel del ståhej omkring denna händelse, särskilt när Radiochefen kom tillbaka från Malta och skulle hålla räfst- och rättarting. Kvällstidningarna myntade då begreppet ”Kris-a-la-Malta”. Men det blåste snabbt över.

Några dagar senare skulle Christer Pettersson och jag göra den traditionella budgetintervjun med Sträng för sändning den 10 januari Av intervjun finns det bara en enda sak som jag i dag kommer ihåg. Jag ställde en fråga som byggde på att det under året hade rått delade meningar mellan finansministern och statsministern om vilken ekonomisk politik som skulle föras. Jag frågade om det inte hade varit bättre med mer stimulanser som andra i regeringen hade föreslagit. Det var en provocerande fråga. Sträng visade nu sitt mästerskap genom att vända situationen till sin fördel. Hans replik gick hem hos tittarna:

– Hördudu, jag säger som min gamla mor brukade säga, att om inte o m hade funnits hade man kunnat åka på ett järnspett över Atlanten!