”I fem statsministrars tjänst” – ta dig tid att läsa den!

Det är en mäktig bok Hans Dahlgren skrivit, 50 år av politisk historia, från insidan, väldokumenterad och välskriven, 637 sidor.

När jag nu läst den från pärm till pärm inser jag att jag själv bara varit en tillfällig gäst i den politiska verkligheten. Hans Dahlgren däremot har varit med sedan mitten av 1970-talet ända fram till nu, betrodd av fem statsministrar och ett antal utrikesministrar, medhjälparen som organiserat resor och möten, skrivit minnesanteckningarna när svenska statministrar överlagt med Gorbatjov och Reagan, Thatcher och Willy Brandt, Kim Jong-Il och Khamenei.

Det är han som vet vad som har sagts och vet vad som hänt runt mötena, svensk utrikespolitiks institutionella minne.

Han startade sin yrkeskarriär i början av 1970-talet som tv-journalist och fick sina elddop i några av dåtiden stora nyhetshändelser, Norrmalmstorgsdramat, Watergate.

Han har arbetat för Olof Palme, Ingvar Carlsson, Göran Persson, Stefan Löfven och Magdalena Andersson, Under den här tiden utsedd till kabinettsekreterare och FN-ambassadör, de högsta posterna i UD. Statssekreterare till Stefan Löfven, sedan EU minister under fyra dramatiska år – pandemin, Ukraina, Nato-medlemskap.

Det är denna unika erfarenhet som han delar med sig av i boken ”I fem statsministrars tjänst”, utgiven av Albert Bonniers förlag.

Det är Hans Dahlgrens personliga memoarer, men det är samtidigt svensk samtidshistoria för oss som är seniorer, och en lärobok för en yngre generation som vill förstå historien. Det är för mig mycket av igenkännande i det Hans Dahlgren skriver, men samtidigt mycket nytt när han ger ”the inside story” om viktiga skeden av svensk politik och utrikespolitik. Jaha, det var alltså så det gick till! tänker jag.

Mest utförligt beskriver han den politiska utvecklingen efter Rysslands angrepp på Ukraina. Hans Dahlgren har under de 50 åren medverkat i det internationella freds- och nedrustningsarbetet med den svenska neutralitetspolitiken som grund. Nu 2022 ställs han som minister i den svenska regeringen inför uppgiften att fatta ett kollektivt regeringsbeslut om vad som bäst gagnar Sveriges nationella säkerhet – Nato-medlemskap eller fortsatt alliansfrihet. Sedan Ryssland upphävt den europeiska säkerhetsordningen och Finland omprövat sin alliansfrihet, återstod bara ett alternativ för Sverige. Men vägen dit – och Hans Dahlgrens egna våndor – är ett av de starkaste avsnitten i boken.

Hans Dahlgren är i boken mer personlig än vad han någonsin visat upp offentligt. Han är en god berättare, generös mot medarbetare, återhållsam i kritik mot politiska motståndare. Han skriver reflekterande, frågar sig vad som kunde ha gjorts annorlunda, konstruktiva eftertankar.

Jag kan inte tänka mig någon bättre bok för dem som vill få en samlad bild av hur man tänkt och talat i parti och regering om Sveriges utrikespolitik i en värld som gått från det kalla kriget till avspänning, rivna murar nedrustning och framtidstro, nu tillbaka i en ny konfliktfylld värld med krig i Europa och Mellanöstern – med militär upprustning och krigshandlingar som det enda svaret.