Hallå, Annika Strandhäll – har får du tre skäl att vända pessimism till optimism!

Som motvikt till din kommentar i DN ”inte alls säker på att vi klarar utsläppsmålen” vill jag föreslå att du resonerar så här:

1. 2020-talet blir genombrottet för den stora omställningen!

2010-talet har varit en tid av politiska förberedelser. På några få år har vi gått från det misslyckade klimattoppmötet i Köpenhamn till Paris-avtalet, uppslutning från USA Kina, Japan och Indien och EUs Green Deal. Glasgow blev bättre än befarat. Allt detta tillsammans innebär stora steg framåt. Men det allra viktigaste är att incitamenten redan är så starka att förnybart nu slår igenom på bred front och att företagen inser att det fossila är ett hinder för lönsamheten. Det är det vi ser i den gröna industriomställningen. Det är samma sak som sker på bilmarknaden. Under två år har bilförsäljningen gått tillbaka, men försäljningen av elbilar har fördubblats. Vem vill köpa en fossildriven bil efter 2025, en bil som snabbt tappar andrahandsvärde?

2. Ny kraftfull policy är på väg!

Det är sant att vi i dag har ett ”climate policy deficit”, det går för långsamt. Därför behövs mer politisk kraft för att bryta denna trend. Där kommer EUs Green Deal in – med ett stort åtgärdspaket ”Fit for 55”. Det kommer att slå igenom i europeisk och svensk lagstiftning inom de närmaste åren. Det omfattar en rad åtgärder över ett brett fält – energiproduktion, transporter, energianvändning, återvinning/cirkulär ekonomi mm – och innebär stora ambitionshöjningar. Takten i omställningen kommer att öka. Här bör du visa hur Sverige kan vara drivkraft och föregångare.

3. Klimatomställningen kommer att ske lokalt – av städer/kommuner i samverkan med näringsliv, akademi och folkrörelser

Ledarna för 23 svenska städer har nyligen antagit utmaningen om att vara klimatneutrala 2030 genom att skriva under Klimatkontrakt 2030 med Viable Cities och fem statliga myndigheter. De tvekar inte om utsläppsmålen. De ser potentialen och vill gå före. De fungerar som förebilder för städer i hela Europa. EU har nu inbjudit Europas städer att skriva ”Climate City Contract 2030” för att driva på omställningen. Om du vill ha detta bekräftat, föreslår jag att du frågar de politiska ledarna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Lund, Umeå – Anna König Järlmyr, Axel Josefson, Katrin Stjernfeldt-Jammeh, Erik Pelling, Philip Sandberg och Hans Lindberg – och ledarna för de andra 17 svenska kommuner, som nu arbetar med ett 2030-mål. Tanken med detta är att den högsta politiska ledningen i varje kommun tar ansvaret, samlar näringsliv, akademi och folkrörelser i ett kraftfullt omställningsarbete. Klimatkontrakt 2030 kommer att omförhandlas varje år. Ambitionerna kommer att höjas, ny policy kommer att integreras , nya innovationer kommer att tas i bruk just för att klara utsläppsmålen. Arbeta med dem, Annika, de vill alla se att regeringen ställer sig bakom Klimatkontrakt 2030!

PS. Städer utgör bara 3 procent av jordens landmassa, men är skyldiga till 72 procent av koldioxidutsläppen. Det är därför städer/kommuner måste engageras i klimatomställningen. De svenska städer/kommuner, som skrivit under Klimatkontrakt 2030, omfattar 40 procent av befolkningen. De har både vilja och förmåga att få något gjort. Fler kommer till under nästa år.