Ingvar Carlsson, 90, still going strong …..

.. och först upp på scen, när Socialdemokraterna firade 30-årsjubileum av Sveriges inträde i EU, intervjuad av Helene Fritzon, ledare för de svenska socialdemokraterna i EU-parlamentet.

Ingvar berättade om hur han som ny statsminister i slutet av 1980-talet besökte kolleger i hela Europa för att bana väg för ett svensk medlemskap i EU. Murens fall i november 1990 och en europeisk säkerhetsordning markerade början på en ny tid, när länder som Österrike, Sverige och Finland fullt ut kunde delta i EUs utveckling.

Han berättade också om hur det gick till när partiledarna skulle komma överens om datum för den svenska folkomröstningen. Carl Bildt, då statsminister, ville ha folkomröstningen på våren 1994, dvs före riksdagsvalet. Ingvar Carlsson ville förlägga folkomröstningen till efter valet, som han räknade med att S skulle vinna. Han fick stöd av Olof Johansson som blev upprörd över att Carl Bildt ville ordna folkomröstning samma dag som Centern skulle ha sitt riksting! Bengt Westerberg trodde mer på Ingvar Carlssons argument än på Carl Bildts. Det blev tre mot en! Folkomröstningen hölls den 13 november 1994, den dag som Ingvar Carlsson föreslagit.

Jag deltog i en panel tillsammans med Hans Dahlgren och Åsa Westlund. Av Paula Carvalho Olovsson fick jag frågan om hur jag på ett par minuter skulle vilja sammanfatta Sveriges 30 år i EU. Så här blev mitt svar:

Det paradoxala är att den svenska opinion för EU har vuxit sig starkare i takt med att EU utvidgats och fått allt fler uppgifter! Då, 1994, röstade nästan 47 procent av svenska folket nej till medlemskap. De gjorde det för att de ansåg att Sverige skulle kunna föra en bättre politik på egen hand.

Den senaste SCB-undersökningen visar att numera bara 12 procent är emot, 62 procent är för medlemskapet. I Europaparlamentets undersökning är det mer än sju av tio svenskar som anser att Sverige har gynnats av att vara medlem i EU.

Alltså, både en radikal utvidgning och nya uppgifter: klimat, folkhälsa, försvar av rättsstaten, utrikes- och säkerhetspolitiken – och samtidigt en stark svensk uppslutning kring medlemskapet. Bland de starkaste bland alla medlemsländer.

När jag jämför nu och då, frågar jag mig om vi 1994 skulle ha fått ja av svenska folket, om vi hade målat upp dagens EU som ett mål? Kanske kan man dra slutsatsen att det inte är storståtliga visioner som övertygar svenska folket, utan konkreta åtgärder för att lösa gemensamma problem, utmaningar och kriser?