Hur kommer eftervärlden att beskriva Ulf Kristerssons regeringsperiod?

Den slutsatsen kan illustreras med vad som sker på fyra viktiga politikområden: energipolitiken, klimatpolitiken, kulturpolitik/folkbildning samt den ekonomiska politiken.

• Energipolitiken är det mest extrema exemplet på hur nationens intresse offras för partipolitiken. De stora investeringarna i vindkraft, som skulle tillföra ny kapacitet under de kommande tio åren, har stoppats. Teknikneutraliteten har skrotats. Regeringen har satt allt på ett kort, kärnkraften, tio nya kärnkraftverk 2045. Denna politik ska genomföras som ett jättelikt planhushållningsprojekt. Skattebetalarna ska stå för notan. Nu har sakkunniga remissinstanser underkänt regeringens politik. Till och med Svenskt Näringsliv har krävt en omprövning. Men allt detta väger lätt mot Ulf Kristerssons partipolitiska strategi: ”vi ska visa att vi är regeringsdugliga”.

• Nedrustningen av klimatpolitiken är det andra extrema exemplet. Allt talar för att Sverige kommer att misslyckas med att nå de klimatmål som är bindande för alla EU-länder. Det slår inte bara mot vårt existentiella intresse att klara klimatomställningen. Det slår också mot två andra nationella intressen: sunda statsfinanser och näringslivet konkurrenskraft. Sverige kommer att tvingas att köpa dyra utsläppsrättigheter – om det finns några att köpa. Eller att betala böter till EU. Sveriges ledarskap i klimatomställningen har gynnat näringslivet. Nu när takten i omställningen bromsas upp, riskerar näringslivet att tappa konkurrenskraft.

• Kulturpolitiken och folkbildningen. 50 år av kulturpolitik, 100 år av folkbildning och 100 år av radio i allmänhetens tjänst har bidragit till nationell gemenskap och öppenhet mot omvärlden. Nu ifrågasätts allt detta – nu ska kulturliv, public service och folkbildning tryckas tillbaka, inte i nationens intresse, utan för att behaga Ulf Kristerssons regeringsunderlag.

• Ekonomiska politiken. De två senaste åren har varit förlorade år för investeringar i bostäder, infrastruktur och kompetens. Skattesänkningar som ska ge applåder på högerns medlemsmöten har varit viktigare. Arbetslösheten över 8 procent 2025. Sverige halkar efter internationellt.

Ulf Kristersson är den första borgerlige statsminister på mer än hundra år som har byggt upp ett regeringsunderlag genom att förankra politiken på yttersta högerkanten. Tanken var att högern – under hans ledning – skulle bli den dominerande kraften i svensk politik, långt in i framtiden. För det var han beredd att offra viktiga nationella intressen. Men det var en dröm, som spruckit redan efter två år: SD har krävt att efter nästa val få ta plats i regeringen, Jimmie Åkesson har redan utropat sig till statsminister.

Detta väcker ett antal frågor hur Kristersson tänker inför valet 2026 och för de kommande fyra åren: Ska moderaterna gå till val på att regera med SD, nu med Jimmie Åkesson som statsminister? Vilka nationella intressen är Moderaterna beredda att offra för att få till stånd en sådan regering?