Ett gott råd till Stefan Löfven, Magdalena Andersson och Eva Nordmark

Jag hoppas att ni har läst Expressens artikel om kritiken mot den planerade förändringen av Arbetsförmedlingen: ”Stor oro kring c-reform” . Den speglar den oro som finns i kommunerna, inte minst bland centerpartistiska lokalpolitiker, inför det som nu är på väg att ske. Jag delar den oron – och vill be er fundera på kritiken – och på följande alternativ: Först kritiken. Avsikten är att arbetsmarknadspolitiken fortsatt ska vara en statlig uppgift och att privata utförare ska få en central roll i genomförandet. Modellen till omstöpning är hämtad från Australien. Men Sverige är inte Australien. Det som fungerar i Sydney och Melbourne, fungerar nog inte i Varberg, Värnamo eller Visby. Varför gå över två oceaner för att hämta vatten? Studera gärna SKLs mycket genomarbetade yttrande över den planerade omläggningen. Den visar på svagheterna i ett sådant nytt system och riskerna för övervältring av kostnader på kommunerna. Omläggningen har likheter med det misslyckade system av ”lotsar” som prövades för ett tio-tal år sedan. För att förhindra missbruk, tvingas man därför nu införa en detaljerad lagstiftning. Det kommer att leda till en stark centralisering, detaljstyrning och kontroll. Sedan alternativet. I stället för den tilltänkta centraliseringen föreslår jag ett starkare lokalt inflytande. En sådan reform bör ha följande bärande element: 1. Inom ramen för ett fortsatt statligt huvudmannaskap bör arbetsmarknadspolitiken decentraliseras till kommunerna. Som modell kan man överväga den ordning som fanns i skolsystemet före kommunaliseringen – varje kommun samordnar alla insatser genom arbetsmarknadsnämnd/enhet och genomför politiken. Staten har fortsatt personalansvar för arbetsförmedlingen och kan den vägen säkerställa likvärdig hantering av åtgärderna. På detta sätt kan man riva en del stängsel och skapa mer synergi mellan de statliga och de kommunala åtgärderna, t ex Komvux, arbetsmarknadsutbildning, yrkesutbildningar, kunskapslyft. 2. Ta fasta på de mycket goda erfarenheter som finns av de omställningsavtal som arbetsmarknadens parter har träffat. Dessa avtal gäller i dag vertikalt för olika avtalsområden. De bidrar till smidiga och aktiva lösningar när företag får övertalighet. Samma modell borde kunna tillämpas i form av lokala omställningsavtal mellan tre parter, kommunen, näringslivet och de lokala fackliga organisationerna. 3. Privata utförare av matchning, utbildning och rehabilitering ska vara välkomna, men det bör ske efter en bedömning av lokala behov och resurser, inte genom statlig toppstyrning. Med detta skulle arbetsförmedlingen få en ny start, nya kraftfulla samarbeten och goda möjligheter att skapa mer utbyte av de statliga arbetsmarknadsanslagen – och de miljarder som kommunerna betalar till försörjningsstöd och egna arbetsmarknadspolitiska åtgärder.