”Arbetslinjen ska upprättas” – en halvtidsutvärdering

Det första misstaget var att i valdebatten 2022 skapa föreställningen att arbetslinjen hade brutit samman och att den nya regeringen nu skulle ”återupprätta den”. Sanningen var att arbetsmarknaden utvecklades positivt under valåret. Vilket Johan Pehrsson själv skrev i budgetbilagan i november samma år: ”Den positiva sysselsättningsutvecklingen har fortsatt under första halvåret 2022”. Han beskrev sedan hur fler fått arbete, hur övergångar till arbete inom jobb- och utvecklingsgarantin har förbättrats och att en större andel av deltagarna i jobbgarantin för ungdomar har påbörjat studier. Men som Johan Pehrsson har sagt i ett annat sammanhang: ”man säger en sak före valet, och något annat efter valet”.

Det andra misstaget var att låta den aktiva arbetsmarknadspolitiken förtvina genom att hålla igen resurserna till omställning till nya jobb och ny kompetens. Detta är den viktigaste förklaringen till att det inte har blivit den rejäla minskning av arbetslösheten, som utlovades. Regeringen har hållit igen med hänvisning till att den måste bekämpa inflationen. Men det är Riksbanken som genom penningpolitiken, räntan, har huvudansvaret för att bekämpa inflationen. Regeringen ska genom finanspolitiken se till att bekämpa arbetslösheten. En aktiv arbetsmarknadspolitik är bästa sättet att bekämpa arbetslösheten och samtidigt stödja kampen mot inflation genom att vidga flaskhalsar och bekämpa brist på kompetent arbetskraft. Den uppgiften har Johan Persson misslyckats med.

Detta bekräftades så sent som i december 2024 av Konjunkturinstitutet: ”Lågkonjunkturen i Sverige fortsätter att fördjupas och en vändning kommer till stånd först en bit in i 2025. Lågkonjunkturen kvarstår även 2026”. KIs prognos visar att arbetslösheten fortsätter att stiga under 2025 till 8,5 procent.

Sammanfattningsvis: ”Arbetslinjen ska återupprättas”, men trots detta löfte om rejäla tag mot arbetslösheten stiger den till 8,5 procent 2025.

Var det detta som Johan Pehrsson ville komma ifrån när han i höstas lämnade arbetsmarknadsdepartementet, tog över utbildningsdepartementet och överlät åt den anonyme Mats Persson att bära hundhuvudet för misslyckandet?

En avslutande politisk kommentar. Arbetslinjen som politiskt begrepp etablerades för länge sedan. Det innebar att aktiva åtgärder skulle komma i första hand, kontantstöd vid arbetslöshet skulle alltid vara en sista utväg. Vi kan kalla det för en progressiv arbetslinje. Det som den nuvarande regeringen bedriver är en repressiv arbetslinje, med mer av piska än morot. Vi vet nu vad den leder till.

Det är dags att ställa dessa två former av ”arbetslinje” emot varandra och visa vad en ny, progressiv arbetslinje kan innebära!

Bild: Fredrik Strandberg, TT