Kjell Olof Feldt – minnesbilder

Mitt första minne av Kjell-Olof går tillbaka till september 1962. Det var valvaka och i studion fanns en ung socialdemokrat från Laboremus i Uppsala, som kommenterar resultatet. Det var vid detta tillfälle som Gunnar Sträng först lade märke till Kjell-Olof Feldt: ”Han är klok som en pudel”, sa Sträng. Jag var då journalist på tidningen Arbetet i Malmö. Vår chefredaktör Frans Nilsson kom instormande på centralredaktionen och ropade: ”Har ni sett den där Feldt på TV? Honom måste vi skriva om!” Jag fick då uppdraget att i all hast samla in information och skriva en artikel, som publicerades under rubriken ”Dagens namn”.

Mitt nästa minne är från regeringskansliet 1968. Gunnar Sträng ville säkerställa att alla vallöften hölls inom ansvarsfulla ramar. För detta träffades Ingvar Carlsson och Kjell-Olof Feldt, statssekreterare hos Tage Erlander respektive Gunnar Sträng. ”Tages pojkar”, var inkallade för att delta; det var Anders Ferm, Jan O Karlsson och jag. Det var då jag upplevde Ingvar Carlsson och Kjell-Olof Feldt som ett radarpar – i ett konstruktivt samarbete, som skulle fortsätta under ett par årtionden.

På hösten 1970 lämnade Sverige in en öppen ansökan till EU om samarbete. Kjell-Olof Feldt, då handelsminister, skulle i EUs Ministerråd förklara Sveriges avsikter. Jag arbetade vid den tiden som nyhetsreporter på TV och var på plats i Bryssel för att rapportera om Kjell-Olof Feldts framträdande. Jag fick tid att träffa honom på morgonen för att göra en intervju som skulle sändas på kvällen. Han förklarade enkelt och tydligt varför Sverige behövde få till stånd ett sådant samarbete. Så långt var allt väl. Men sedan skulle jag få filmen framkallad, redigerad och levererad till Stockholm. Tekniken var inte på min sida, det tog hela dagen och jag kunde i sista minuten ladda upp min film på Eurovisionscentrat i Bryssel för att sändas till TV-Nytt. De som såg intervjun på kvällen märkte inget av allt detta. Feldts anförande inför Ministerrådet och hans svar i TV-intervjun präglades av klarhet, kompetens och självförtroende.

1982 blev det regeringsskifte och Kjell-Olof blev finansminister. Året därpå blev jag utsedd till chef för AMS. Anna-Greta Leijon var min minister, men i arbetet på ett förnya arbetsmarknadspolitiken visste jag att också Kjell-Olof Feldt gav sitt fulla stöd. Det var viktigt. Han tillhörde den generation av socialdemokrater som varit med och utvecklat arbetsmarknadspolitiken som en aktiv del i den ekonomiska politiken.

När Kjell-Olof 1990 hade bestämt sig för att avgå blev jag uppringd av statsminister Ingvar Carlsson som bad mig ta över. Det var en besvärlig tid och ett svårt uppdrag. Jag hade andra planer för livet. Men Ingvar Carlsson är envisare än en smålänning och vet hur orden ska läggas. Utöver alla argument i sak, tillade han att en av dem som föreslagit mig var Kjell-Olof Feldt. Det avgjorde.

Senaste mötet med Kjell-Olof, Birgitta och några gamla vänner var 2023. Kjell-Olof, då 92 år gammal, var kroppsligt märkt av sjukdom, men intellektuellt i god form. En kväll att minnas. Det sista mötet, året efter, blev aldrig av.

När jag i dag tänker på Kjell-Olof, minns jag särskilt vad jag läst om Kjell-Olofs barndom, hur hans mor under svåra förhållanden gav honom en god start i livet och hur han genom sin gärning tjänat Sverige och hedrat sin moder.

Foto: CORNELIA NORDSTRÖM