Av julens böcker står Angela Merkels ”Frihet” i en klass för sig …….

…. en mäktig bok om ett märkligt liv. Först 35 år i östtyska DDR, instängd bakom muren. Sedan lika lång tid i det återförenade Tyskland, därav 16 år som förbundskansler under fyra mandatperioder. Med Europa och världen som arbetsfält.

Hon ledde Tyskland under en turbulent tid – finanskris 2008, eurokris 2010-2011, den ryska annekteringen av delar av Ukraina 2014, flyktingkrisen 2015, pandemin 2020-21, den permanenta klimatkrisen. Hon höll ihop fyra koalitioner under dessa svåra tider – trots centrifugala krafter.

Recensenterna i internationell press har varit kritiska. De tycker att Angela Merkel inte har ägnat sig åt självkritik och erkännande av misstag. Det tycker jag är en orättvis kritik. Det viktiga är att få del av ”the inside story”, få veta hur hon tänkte och hur hon beslutade i de många svåra situationer som hon ställdes inför. Det gör hon på ett klargörande sätt. Därför är detta en bok som alla som är intresserade av vår europeiska samtid bör tag sig tid att läsa – ja, det tar sin tid, 650 innehållsrika sidor.

Dock, frågan om alternativa vägval i de svåra kriserna är berättigad. Men det är frågor för kontrafaktisk historieskrivning, en uppgift för forskare, inte för memoarskrivare. Här är fyra frågor för alternativt tänkande.

Återföreningen: Helmut Kohls erbjudande till östtyskarna att få växla in en östtysk D-mark mot en västtysk D-mark gav östtyskarna en kraftigt ökad köpkraft. Dessa villkor sänkte samtidigt näringslivets konkurrenskraft med hårdhänt utslagning och massarbetslöshet som följd, en utdragen kris, som Angela Merkel fick hantera som förbundsdagsledamot och minister. Vad hade hänt om den ekonomiska återföreningen hade genomförts på ett annat sätt – som Bundesbank hade velat?

Eurokrisen: Den inträffade i början av 2010-talet, som en efterbörd till den globala finanskrisen 2008. EU var inte rustad för att hantera de stora och växande underskott som uppstod i Grekland och övriga medelhavsländer. Europas ekonomi var på väg att dras ner i ett svart hål. Det dröjde till Mario Draghi 2011 hade utsetts till chef för Europeiska Centralbanken, ECB, och förklarat att han var beredd att göra ”whatever it takes” för att rädda euron. Hur skulle EU ha utvecklats om Draghis beslutsamhet och insikter om ECBs potenital hade funnits med från början?

Flyktingkrisen: Tyskland var det land som 2015 tog emot merparten av den stora strömmen av flyktingar från Syrien, Afghanistan, och Nordafrika. ”Wir schaffen das”, var Angela Merkels besked inför de stora utmaningar och påfrestningar som flyktingkrisen innebar. Fanns det vid det laget överhuvudtaget något alternativ? Det skulle komma att ta många år innan EU-länderna kunde enas om en hållbar gemensam flyktingpolitik.

Kärnkraftens avveckling: 2001 hade Gerhard Schröders koalitionsregering, SPD och De Gröna, beslutat att avveckla kärnkraften i Tyskland. 2010 hade Merkels koalitionsregering beslutet att lägga om politiken och förlänga kärnkraftverkens drifttid. Några månader senare inträffade härdsmältor i tre reaktorer i det japanska kärnkraftverket Fukushima. Detta ledde till en ny omprövning i Tyskland. I juni 2011 beslutades i enighet om avveckling av kärnkraften. Hon värjer sig emot kritiken för att ha fattat beslutet av valtaktiska skäl. ”Snarare berodde det på att min riskbedömning av kärnkraften hade förändrats av händelserna i Fukushima”. Vid det laget fanns det knappast något sätt att samla en politisk majoritet för fortsatt drift. Och då gällde fortfarande den europeiska säkerhetsordningen och det energisamarbete som utvecklats inom den ordningen.

Den som är intresserad av kontrafaktisk historieskrivning har mycket att spekulera över! Men dessförinnan, läs Angela Merkels ”Frihet”!