Ingvar och Margot – när Sverige firade 25 år i EU …

Det var Ingvar Carlsson som 1990 tog initiativet till att söka svenskt medlemskap i EU och som säkrade en majoritet i folkomröstningen 1994. Han satt som sig bör på första bänk, när Margot Wallström, Cecilia Malmström, Katarina Areskoug, Frank Belfrage, Gunnar Lund och jag talade om våra erfarenheter och minnen av vår tid i EU-arbetet under dessa 25 år. EU-ministern Hans Dahlgren var värd och Göran von Sydow moderator. Här följer mina minnesbilder:

På fyra minuter ska jag ta er med till tre scener, som speglar Sverige och EU under 25 år – ja hela 30 år eftersom jag vill starta redan med avsiktsförklaringen 1990:

– Scen 1: Presskonferens i andrakammarsalen den 26 oktober 1990. Ingvar Carlsson och jag presenterar regeringens avsiktsförklaring att söka medlemskap i EU. Det är ett väl förberett initiativ genom de pågående EES-förhandlingarna, genom Ingvar Carlssons artiklar i DN, genom överläggningarna med bland andra Österrikes kansler och genom ett enhälligt beslut på partikongressen i september.

Vårt besked fick stort genomslag i internationell press. Financial Times slog upp nyheten under en sex-spaltig rubrik på första sidan; de svenska morgontidningarna däremot var långsamma i starten, en av dem satte rubriken ”Katastrof för barnfamiljer” och ”Ny räntechock före jul” över artiklar om de finanspolitiska åtgärderna, inget sas om den aviserade ansökan om EU-medlemskap.

Nyhetsvärderingen är bättre idag!

– Scen 2: Fjäderholmarna, en solig augustidag 1997. Sverige hade vid regeringskonferensen i Amsterdam lyckats få in sysselsättningen i traktaten, ”employment is a matter of common concern” – en svensk profilfråga. Gunnar Lund spelade en avgörande roll som svensk ledamot av Traktat-gruppen, IGC. Luxemburgs Premiärminister Jean Claude Junker fick i uppdrag att ordna ett extra toppmöte mot slutet av året för att besluta om en EU-strategi. Jag var generaldirektör i DG Employment och hade i uppdrag att förbereda Kommissionens inspel till toppmötet.

Juncker kom till Stockholm i augusti för möte med Göran Persson och ville i anslutning till det träffa mig. Visst, när Europeiska rådets ordförande kallar, ställer man upp, även en solig semesterdag. En god vän erbjöd sin segelbåt som lämplig mötesplats. Vi hämtade upp Juncker vid Grand hotell – efter hans lunch med Carl Bildt – och seglade ut i Stockholms skärgård. Jag hade en portfölj sprängfull med OH-bilder som jag skulle visa Juncker för att förklara kommissionens förslag. Men Juncker var totalt ointresserad. Han njöt av seglingen och det vackra vädret. Han kopplade av. Min plan på att få ner honom i kajutan och sälja in vår strategi hade misslyckats – total!

Det var först när vi efter en halv dags segling la till vid Fjäderholmarna för middag som jag fick tillfälle att rita och berätta. Vi satt på en solvarm klipphäll. Jag bläddrade fram bild för bild, pelare för pelare. Juncker kommenterade och instämde. Sedan ägnade han hösten åt att förankra strategin bland regeringschefer, i Europaparlamentet, i partigrupper, i mer än 200 möten. Jag gjorde mitt arbete på hemmaplan, i kommissionen.

Inför toppmötet fanns det bara två hinder kvar, Spanien och Tyskland. I fallet Tyskland var det enkelt – ett 45 minuter långt samtal med statssekreteraren i Finansdepartementet. Sen var Tyskland ombord. I fallet Spanien krävdes det litet mer, en spansk middag, start vid 21-tiden, slut vid ett-tiden på natten innan alla missförstånd var undanröjda. Ett enigt toppmöte kunde sedan bekräfta den första europeiska sysselsättningsstrategin, numera en del i den årliga europeiska semester-processen.

– Scen 3: EU-kommissionens byggnad i Bryssel i januari 2016. Som ny ordförande i kommissionen hade Juncker dragit i gång arbetet med Junckerfonden för att bryta stagnationen, få igång investeringar och skapa tillväxt. Nu ville han göra det samma på det sociala området, ”both an economic recovery and a social recovery”. Nu var det dags för en European Pillar of Social Rights.

Juncker hade vår segling 20 år tidigare i gott minne, jag blev nu som en överårig senior rådgivare inkallad för att hjälpa till. Den två år långa processen avslutades med ett toppmöte i Göteborg, där alla 28 medlemsländerna ställde sig bakom förslaget, inklusive Storbritannien. Allt var som för 20 år sedan, intensivt arbete, möten, diskussioner, resor, skrivande, förhandlande – men denna gång fick vi inte någon tid till segling.

Kanske blir det tillfälle att göra det till sommaren, nu har han ju tid – om någon vill låna ut en segelbåt?

1. Det blev ingen räntechock som den stora morgontidningen förutspådde 1990, marknadsräntorna sjönk, och Riksbanken fann sig föranlåten ”att bromsa det snabba fallet”, skriver Bengt Dennis i sina memoarer.