Minnesbilder – i stället för memoarer
”Minnesbilder – i stället för memoarer” är en ny form av memoarskrivande. Jag skildrar med bild och en kort text 51 händelser från barndomen och ett långt liv i offentlig verksamhet.
Minnesbilderna spänner från åttaåringens fruktan för att kärnvapenproven 1946 skulle spränga hela världen, till första mötet med Olof Palme 1956, arbetet som journalist på Arbetet, Aftonbladet, Dagens Nyheter, SVT och Tidningen Vi samt erfarenheterna som en av ”Tages pojkar” 1967–69 och sex år som AMS-chef på1980-talet.
Läsaren får även följa med på första besöket i Kina och ett symposium i USA:s kongress om Sveriges ekonomi tillsammans med Peter Wallenberg och PG Gyllenhammar. Jag skildrar Sveriges väg till EU ”Från Metall-tal till medlemskap” och hur jag under 1990-talet kom att samarbeta med Jacques Delors och Jean-Claude Juncker om en europeisk sysselsättningsstrategi och en social pelare. I en minnesbild jämför jag erfarenheterna från mitt arbete för fyra statsministrar: Tage Erlander, Olof Palme, Ingvar Carlsson och Stefan Löfven.
Bland minnesbilderna finns också berättelser om lokala projekt som jag medverkat i – Vamlingbo på Gotland, Mariannelund i Småland och Hammarby Sjöstad i Stockholm. En av minnesbilderna har rubriken ”Mitt största politiska misslyckande”.
Omslagsbilden illustrerar kapitlet ”När Gunnar Sträng och jag ställde till med kris à la Malta”: Gunnar Sträng på plats i TV-studion, Allan Larsson på väg in för att intervjua Sträng om budgeten 1970.
Från farfar och farmors tid – till vår tid.
Tillsammans med min bror, Gösta Larsson, har jag givit ut en bok som har titeln ”Från farfar och farmors tid – till vår tid”.
Den handlar om hur Sverige under 150 år utvecklats från ett fattigt utvandrarland till ett framgångsrikt industriland och välfärdssamhälle och hur tre generationer upplevt och medverkat i denna djupgående tekniska, ekonomiska, sociala och politiska omvandling.
Lars Johan, född 1848, uppvuxen i fattigdom i en backstuga i Bredaryd. Han blev rallare och byggde under senare delen av 1800-talet järnväg i Stockholm och Halmstad-Nässjö Järnväg. Det var ångmaskinen som lade grunden för det nya industriella Sverige under hans tid. Lars Johans arbete vid järnvägen gjorde det möjligt att spara lite, och han kunde till slut bli hemmansägare, bygga ett torp och gifta sig med sin Emma Kristina.
Gustaf, deras enda barn, föddes 1897 och blev med tiden gjutare, järnvägsarbetare och fabrikör. Han gifte sig med Adelia. Det demokratiska genombrottet – med allmän och lika rösträtt – skedde under deras tid. Han blev folkrörelseman och kommunal förtroendeman, en verklig ”folkhemsbyggare”. Elektrifieringen, ”ljuset”, var det stora tekniska genombrottet under denna tid, första delen av 1900-talet.
Gösta och Allan, söner till Gustaf och Adelia, födda 1936 respektive 1938, blev samhällsbyggare i praktiken och politiken. Bilismen var en av de krafter som bidrog till att förändra Sverige under andra hälften av 1900-talet, digitaliseringen under slutet av 1900-talet. ”På samma sätt som Lars Johans och Gustafs tid var omvälvande, kan vi – när vi ser tillbaka på 1900-talets andra del – säga samma sak. Vi har levt och lever i en omvälvande tid”.
Boken är utgiven på Isaberg Förlag
I vetenskapens värld (2019)
I VETENSKAPENS VÄRLD handlar om Lunds universitets framgångar i kampen om nationella forskningsmedel och hur Lund under ett tiotal år utvecklade och fick beslut om att etablera tre stora forskningsanläggningar, MAX IV, ESS och Medicon Village. Allan Larsson var som ordförande och förhandlare engagerad i arbetet med dessa forskningsanläggningar.
I denna bok skildrar han från insidan hur Förhandlingarna gick till och berättar om de personer som gjorde framgångarna möjliga. ”Den stora berättelsen ligger i framtiden”, skriver Allan Lars- son. ?Den kom mer att skrivas av de tusentals forskare som kommer att använda sig av de nya forskningsanläggningarna i Lund. Samma tanke men formulerad på ett annat sätt fick jag av professorJerome Hastings vid Stanford. Han skrev till mig efter ett möte på Stanford att Lund nu tack vare MAX IV och ESS har utomordentliga möjligheter att bli en ’Scientific Capital’, en vetenskapshuvudstad?.
Här är länken till GotlandsBoken för beställning:
Min europeiska resa (2015)
”Av alla mina år i politik och förvaltning finns det inget år som motsvarar 1997 – i form av stora förändringar ochpolitiska genombrott som skapar nya förutsättningar och nya möjligheter. Det var ’skördetid’ efter Jacques Delors och hans tio år som president för EU-kommissionen med omfattande nya initiativ och reformer avslutade med projektet om tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning”, skriver Allan Larsson i Min europeiska resa. Boken innehåller fem Memon. Det första handlar om tillkomsten av ”det nya Europa”, det andra om Sveriges väg till medlemskap i EU. I det tredje beskriver Allan Larsson sitt uppdrag från ledarna för de europeiska socialdemokratiska partierna att arbeta fram programmet Sätt Europa i arbete. Det fjärde Memot har titeln Skördetid efter Jacques Delors och handlar om hur idéerna från Delors Vitbok omsattes i en ny strategi för arbete och tillväxt med nya idéer om ”social policy as a productive factor”.Det sista Memot har titeln Eftertankar och handlar om vad EU har uppnått under de senaste 20 åren – och om den pågående ekonomiska och sociala krisen: ”Vi har vant oss vid att varje gång EU hamnat i en kris, har unionen kommit stärkt ur den. Det vore lättsinnigt att ta för givet att samma sak kommer att ske denna gång”.Allan Larsson var AMS-chef 1983 – 1989, finansminister1990 – 1991, riksdagsledamot 1991 – 1995. Han var därefter generaldirektör i EU-kommissionen 1995 – 2000 med ansvar för arbetsmarknad, sysselsättning och sociala frågor. Hans första Memobok, Bryta ny mark, kom ut 2014.
Här är länken till GotlandsBoken för beställning:
Bryta ny mark (2014)
I Bryta ny mark publicerar Allan Larsson tre Memon om stora politiska omprövningar som han medverkat i: förnyelsen på 1980-talet av arbetsmarknadspolitiken och arbetsförmedlingens organisation, stabiliseringsavtalet 1991, som blev ett genombrott för en ny tid av ansvarsfulla löneförhandlingar samt bankgarantin 1992, som förhindrade en bankkollaps.
Efter avregleringen av kreditmarknaden 1985 hade bankerna bedrivit en ansvarslös långivning och 1992 var de nära en kollaps. Den 23 september 1992 var en härdsmälta i det svenska banksystemet omedelbart förestående. Enda sättet att undvika en total kollaps var att staten trädde in med en garanti för att trygga stabiliteten i systemet. Skulle den uppgiften klaras återstod emellertid mindre än tolv timmar att utforma en av de mest långtgående finanspolitiska åtgärder som vidtagits. Det förutsatte dessutom att regeringen under dessa tolv timmar kunde träffa en blocköverskridande politisk överenskommelse och säkra en bred politisk majoritet för en bankgaranti.
Allan Larsson var AMS-chef 1983-90, finansminister 1990-91 och ekonomisk politisk talesman i riksdagen för socialdemokraterna samt ledamot av riksbanksfullmäktige 1991-93.
Här är länken till GotlandsBoken för beställning: