På memo-resa i hembygden – på farfars järnväg – 20 september 2021

Det har tagit mig ett långt liv att inse att jag – när jag i Nässjö byter från X2000 och tar tåget till Värnamo (bilden) – reser på farfars järnväg. Nej, farfar ägde inte Halmstad-Nässjö järnväg, HNJ, som det hette en gång i tiden, inte en enda aktie! Men han var med och byggde järnvägen. Lars Johan var rallare, han hade år 1865 som 17-åring tagit sig hela vägen från Bredaryd till Stockholm för att arbeta i de stora pågående järnvägsbyggena. Sen återvände han hem, fick jobb vid HNJ i Torup och fortsatte sedan under resten av livet att bygga järnvägen ända upp till Nässjö och att därefter vara banarbetare, dvs att underhålla järnvägen. Det var ett slitsamt liv, långa arbetsdagar från tidig morgon till sen kväll, sex dagar i veckan. 8-timmarsdagen infördes först när han hade gått i pension.

Om detta skriver jag och min bror, Gösta, en historiebok för våra barnbarn. Den ska handla om vår farfars, Lars-Johans, liv under andra delen av 1800-talet och om vår fars, Gustafs, liv under första delen av 1900-talet och om vår tid på 1900-talet. Häromdagen var jag hemma i Bredaryd och Värnamo för att söka information i arkiven.

Men vi vill inte stanna vid att skriva tre generationers historia. Vi vill utforska hur samhället förändrades under dessa 150 år och vi ser tekniken, folkrörelserna och demokratin som de avgörande faktorerna. På farfars tid kom ångmaskinen att omvandla ekonomi och samhälle, på vår fars tid var det elektrifieringen och på vår tid var det förbränningsmotorn och bilismen. Tekniken – och industrialiseringen – förändrade de ekonomiska, sociala och politiska förhållandena och la grunden för demokratiseringen. Tack vare detta fick Lars Johan rösträtt och kunde för första gången lägga sin röst vid riksdagsvalet 1921. Då var han 72 år gammal.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.