Förslag till regeringen för att förhindra en konkurs-epidemi

Det regering, riksdag och riksbank gjorde i förra veckan var en nödvändig första insats för att klara likviditeten i banker och företag. Riksbanken spelar nu sin roll som ”lender of last resort”. Men det behövs mer, framför allt för att förhindra den konkurs-epidemi, som nu hotar inom besöks- och resenäringarna och detaljhandel. Nu när ett nytt åtgärdsprogram är på gång, vill jag föreslå regeringen att pröva följande tanke:

Ta fasta på förra veckans beslut om uppskjutna skatteinbetalningar, men ta det ett steg vidare. Att bara skjuta upp inbetalningarna – till hög ränta – löser nämligen inte problemet för de företag som nu befinner sig i en akut situation. Gå vidare och låt företag, som så vill, omvandla denna uppskjutna skatt till en del av företagets eget kapitalet. Pengarna finns redan i företagen, men ska i princip omvandlas från skatteskuld till eget kapital, ett slags riktad nyemission, som stärker soliditeten och förhindrar att företaget behöver begäras i likvidation.

Förfarandet måste göras enkelt. Det behövs en ansökan från företaget och det behövs någon som förmedlar och beslutar. Det finns inte tid att sätta upp någon ny organisation, det blir nödvändigt att använda den som finns. Jag föreställer mig att det skulle vara en uppgift för bankerna, som har den löpande kontakten med företagen.

Bankerna bör få i uppgift att hjälpa företagen att begära att skattebetalningar omvandlas till eget kapital – om företagen så vill. Banken bör ha ett starkt intresse att detta sker, eftersom det bidrar till att minska bankens risker. Men då måste det ställas tydliga krav på bankerna att sitta still i båten – inte bete sig som man brukar och sko sig på utsatta företag.

Det behövs sedan någon som kan fatta ett formellt beslut om detta. Eftersom det är pengar som annars skulle ha gått till Skatteverket är det kanske lämpligt att det får ansvara för att expediera beslut om denna åtgärd.

Småföretagare kommer inte att gilla att ha staten som delägare och staten har inget intresse att bli indragen i företag. Men nu står vi inför en så djup kris att man måste hitta okonventionella lösningar. Det bör inte vara omöjligt att finna en lämplig form för att i offentlig regi förvalta sådana andelar. Preferensaktier är en form som har föreslagits av Moderaterna som vill inrätta en fond på 100 miljarder för att skjuta till kapital till nödlidande företag; det kanske fungerar för stora företag men inte för tusentals småföretag. Att inrätta en fond och skapa en ny administration av den förefaller vara en omväg, om man i stället kan omvandla skatteinbetalningar till företagskapital. Här behövs kreativa idéer när det gäller administrationen.

Hur länge ska det offentliga vara delägare? Engagemanget bör avvecklas så snart ekonomi har återhämtat sig och företagen kan lösa ut staten. Här finns två olika intressen. Det offentliga, som inte ska bli permanent ägare av andelar i småföretag , vill ha en kort tidsgräns. Företagen kan vilja ha en längre tid för att kunna återhämta sig finansiellt. Här behövs också kreativa idéer för att skapa en smidig överbryggning.
Sett från det offentligas sida, bör detta – att vara ”owner of last resort” – vara betydligt bättre än att låta tusentals företag gå i konkurs med förlorade skatteintäkter som följd. Om staten i stället låter de företag, som så vill, omvandla skatteinbetalning/skatteskuld till kapital i företaget, så finns pengarna kvar också i statens balansräkning – även om det kan ta några år innan pengarna kommer in som likviditet. Och framför allt – företagen finns kvar och kan ta sig igenom den närmaste tidens stora svårigheter med erfarna företagsledningar och etablerade marknadskontakter.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *