ESS


 

ESS – världens kraftfullaste neutronforskningsanläggning

När jag år 2004 tog över ordförandeskapet i styrelsen för Lunds universitet blev jag informerad om ett antal större forskningsprojekt som höll på att utvecklas inom universitetet. Ett av dem var ESS, en ny stor Europeisk anläggning för material- och livsvetenskaplig forskning. Den presentationen kom att bli inledningen till ett snart tioårigt engagemang i detta projekt.

Jag fick först uppdrag av den dåvarande socialdemokratiska regeringen att undersöka om det fanns intresse i Europa för ett svenskt initiativ. Under 2004 och 2005 reste jag runt till Europas huvudstäder och knackade dörr i forskningsministerierna. Efter det skrev jag en rapport med förslag att Sverige skulle ta på sig värdskapet för denna anläggning. Den gick på remiss och förslaget fick stöd från praktiskt taget alla remissinstanser. Under dessa resor besökte jag bland annat ILL, den ledande Europeiska forskningsanläggningen inom detta område. Där blev jag bekant med Colin Carlile, som vi något år senare rekryterade till Lund.

År 2007 fattade den då nytillträdda alliansregeringen beslut att Sverige skulle erbjuda sig att ta värdskapet för ESS. Regeringen utsåg mig till förhandlare för projektet. Under de följande två åren var jag på ständig resa till Europas huvudstäder för att informera och förhandla om villkoren för att få olika länder att ansluta sig till ESS Scandinavia, som projektet kallades och som Danmark och Sverige kom att dela värdskapet för.

Vi hade i slutskedet konkurrens från Debrecen i Ungern och Bilbaao i Spanien. På våren 2009 avgjordes valet av lokalisering av ESS, när ministrar från ett stort antal länder gav sin röst för Sverige och Lund. Det lilla sekretariat som fanns för ESS-projektet vid Lunds universitet omvandlades snart till ett svenskt-danskt bolag som i samarbete med en internationellt styrkommitté har gjort en uppdatering av den tekniska designen och utvecklat det vetenskapliga programmet och genomfört en slutlig kostnadsberäkning.

Jag avslutade mitt förhandlingsuppdrag i december 2009 och sedan dess har jag följt utvecklingen av projektet via Lunds universitet och via personliga kontakter i Sverige och i andra länder. Jag kommer så småningom att skriva och publicera ett Memo om mitt arbete i ESS.

För mer information se: Ess-scandinavia

 


 

Collin Carlile

Colin Carlile,<br /><br /><br /><br /> Ledare för ESS 2007-2013

Colin Carlile var chef för ILL in Grenoble fram till 2006, när han erbjöds och accepterade att komma till Lund för att leda ESS Scandinavia; han var övertygad om att Lund var rätt plats för ESS och engagerade sig i projektet redan innan den svenska regeringen hade tagit beslut om att erbjuda svenskt värdskap. Han spelade en avgörande roll i förhandlingarna med övriga europeiska länder för att ge trovärdighet åt ESS Scandinavia och han ledde sedan arbetet med den slutliga designen av anläggningen och den tekniska utvecklingen och kostnadsberäkningar under 2009-20012  fram till de formella besluten om finansiering och byggstart.


 

Lars Börjesson

Lars Börjesson

Lars Börjesson, professor i fysik vid Chalmers i Göteborg är den som tog initiativet för att få ESS förlagt till Skandinavien och som lyckades få forskare från grannländerna att enas om Lund som lämplig plats. I minnesanteckningarn från detta möte den 3 oktober år 2000 kan man läsa att ESS Scandinavia är ” a golden opportunity with a slim chance” och ” a high-risk project with very little chance of success”. Lars Börjesson har allt sedan varit projektets ”master mind” från en rad olika positioner- i Vetenskapsrådet, i det europeiska forat för forskningsanläggningar, ESFRI. Han fortsätter att hålla sin hand över projektet via ordförandeskapet i styrelsen för ESS ERIC, den nya europeiska organisationen för ESS.

Leave a Reply

*

CAPTCHA * Time limit is exhausted. Please reload the CAPTCHA.